jag hade kunnat skriva en till bok, med enbart tack till. minst 100 sidor lång skulle den bli.

Hur lång tid tog det att skriva den?
Det tog 3-4 månader ungefär, så inte alltför lång tid!

Hur fick du den tryckt och vad kostade det?
Jag tryckte den via digitaltrycknu.se, och fick jättemycket hjälp och stöd därifrån! Jag betalade 4300 kronor för 100 böcker.

Var det svårt/jobbigt att skriva den eller var det bara roligt?
Det var absolut jobbigt att skriva boken, eftersom jag var tvungen att gå tillbaka i mitt förflutna och minnas det jag förträngt. Det var tufft att skriva om gamla beteenden som jag har lämnat bakom mig. Nu, när boken säljs känns det enbart roligt!!


Var det du själv eller ngn annan som kom på att du kunde skriva en bok. Hur lång tid tog det från att du bestämde dig till att du blev klar. Vem förutom du fick läsa boken först?
Jag har länge funderat på att i framtiden skriva en självhjälpsbok eller en självbiografi, så när jag fick chansen, då tog jag den! Som sagt, 3-4 månader.
Jag har fått hjälp med korrekturläsning från min gamla svenskalärare Lina, min BUPlärare Gunnar och min nuvarande svenskalärare. Annars har mamma och mina syskon läst, men i bokform var Marika den första att läsa!

Var det självklart för dig att du ville skriva boken som projketarbete?
Nej, jag funderade länge på att göra något för dementa eller för barn, men jag visste inte vad. När jag inte fick någon med mig bestämde jag mig för att satsa på det jag brinner för - ätstörningar.

Hur kom på att du skulle skriva din egen bok?
Det bara blev så, eftersom min "affärsidé" är att informera samhället om ätstörningar blev det en självklarhet. Jag har också mina faktafoldrar och föreläsningar.



jag vill vara miljömedveten, men samtidigt vill jag flyga jorden runt och se allt. klingar inte så fint ihop.

hejsan Moa:] jag undrar vart den dära blåa tröjan men en helryggs dragkedja är köpt och hur mycket den kostade? du vet den som du lånade av fanny?:)kram din blogg äger läser den varje dag kram tack på förhand:]!!

Hej! Eftersom det inte fanns någon bloggadress eller mail svarar jag i ett helt inlägg. Fannys blå snyrre tröja är köpt på Carlings, om jag inte är helt ute och cyklar kostade den 400 spänn. Igår såg jag att den fanns kvar i både blå och svart, spring och köp!!


som tur är har jag de bästaste utav vänner som ständigt ställer upp. love u!

Moa, har förstått att ditt liv inte verkar vara på topp just nu.. får du den hjälp och det stöd du behöver för att klara dig igenom det jobbiga?
Ge inte upp! <3
Moa, har förstått att ditt liv inte verkar vara på topp just nu.. får du den hjälp och det stöd du behöver för att klara dig igenom det jobbiga?
Ge inte upp! <3

Tack snälla du! Jag går som sagt på BUP, dock har det varit lite si och så med tiderna, men det är planerat att vi ska sätta oss tillsammans med mina föräldrar och läkaren och se över vad vi ska göra. Jag fyller ju 18 om 7 månader och 10 dagar och då börjar det ju vara dags att flytta över till vuxenpsyk, något jag oroar mig otroligt mycket över.
Jag har alltid sagt att dit, dit ska jag aldrig men som det ser ut nu känns det nästan bättre att flytta över redan nu, så jag slipper börja om från början med en ny behandlare igen. Dock får vi se hur det blir, jag hoppas bara att det löser sig på det bästa sättet och att jag hittar en gnutta motivation igen!


är det du eller jag som är stödet? det är du mamma, för det är din lårbenshals som ryker.

känner du nån fler som haft sondslang? Eller vet du nån mer som har haft de på din skolla eller nått i närhete`n?

Innan jag blev sjuk, och inlagd visste jag inte vad sondslang var och än mindre någon som hade det. Mamma hade tydligen berättat att jag skulle få det om jag inte började äta ordentligt, men det har jag inget minne av. Jag stängde av och låtsades som ingenting.

På avdelningen var vi flera som hade sond och i takt med att mitt "ätstörningsnätverk" blev bredare och bredare fick jag höra om allt fler som hade haft det, både i närheten av mina hemtrakter och de som bodde i Göteborg. Dock var det aldrig någon som jag träffade utanför avdelningen som hade sondslang, det var folk som hade haft eller som bodde för långt ifrån för att träffa.

När jag blev inlagd första gången, i åttan, blev det kaos på min skola. De allra flesta slutade äta i matsalen och lärarna avrådde mig från att ens försöka äta där den första tiden, just för att de bara satt och petade i maten. Ätstörningar är otroligt smittsamt, men som tur var var det ingen som insjuknade och det hela rann ut i sanden. Tacka gudarna för det, jag tror inte att jag hade fixat att se någon annan med samma symtom och samma behandling varje dag i skolan.



och mammas blogg hette något i stil med malinsblogg.wordpress.com typ

vad går du för linje?

Att berätta om min linje är bland det roligaste jag bloggar om kan jag tycka haha, och just nu är det ju ganska relevant med tanke på att 96:orna ska börja välja till gymnasiet snart.

Jag går alltså Omvårdnads, eller Vård och Omsorgs Collage som det egentligen heter och trivs som fisken i vattnet. I ettan var det en hel del plugg och trean påstår de är döden personifierat men det är okej med tanke på att vi har 10 veckors praktik inom äldreomsorgen i tvåan och 12 veckor inom handikapp och landstinget i trean. Dessutom är vi garanterade feriepraktik inom vården på sommaren vilket inte är fy skam!

Vi läser nästan enbart roliga kurser och det nya gymnasiets kurser är om möjligt ännu roligare, hälsopedagogik, psykolgi, psykiatri, medicin och vård och omsorgs arbete. Varför föddes jag inte som 95:a?


måste bara visa att jag kan vara en glad mördare också. eller... lite gladare.

Vad vill du göra för projekt arbete? :)

Nu, när allting är så gott som bestämt och jag har en plan att gå efter kan jag säga lite mer. Jag ska starta ett UF företag under tvåan med inriktning på ätstörningar. Informera, lära ut och berätta. Mer får ni veta när det är mer aktuellt, lär inte kunna hålla mig mycket längre!

Varför jag redan nu börjar med mitt projektarbete är för att vi VOC:are har så mycket praktik, 10 veckor i tvåan och 12 veckor i trean vilket innebär att vi inte har så mycket tid över för annat än pluggpluggplugg. Därför startar vi med våra projektarbeten nu efter praktiken och håller på till ungefär samma tid nästa år.


jag, fanny och pappa hade fått varsitt brev där det stod att vi hade fått paket. hemliga paket. pappas innehöll en touchpad. mitt och fannys innehöll papper. skojsigt.

jag måste bara fråga vad betyder; tap och tapiga, som du brukar skriva? e det nåt vanligt ord som jag kanske bara helt har missat? haha :)

Hm.. tror du har missat det vanligaste ordet i världen. Eller... hm.. kanske inte.
En tapig person är en person som är töntig, konstig, udda, tattig. Helt enkelt lite knasig. Lite tapig sådär! Är du med?
en tapig bild på tre tap


jag snackar med mig själv och min nyvässade highlighterpenna: inte otaggad penna här inte!!

För några veckor sen fick jag diagnosen ätstörning uns typ 2 vilket innebär att man äter lite och kompenserar det man har ätit med träning. Jag började mina behandling för ett tag sen och äter enligt matprogram (som du kanske är bekant med)
Jag tycker det är skitjobbigt i skolan, speciellt med mitt mellis då jag måste äta 1 macka.
Finns en tjej i min klass som alltid kommenterar min macka på ett dåligt sätt (hon skämtar bara men jag kan inte låta bli att ta det på fel sätt) Har du några tips på hur jag kan ignorera tjejens kommentarer och hur jag kan sluta skämmas när jag äter mer än dom andra till lunch?

Dagar som dessa då jag har mycket ångest och inte kan låta bli att tänka tjocktankar så läser jag alltid dina motivationstips och det hjälper så jävulskt mycke! Det får mig att vilja kämpa och verkligen få en fungerande livsstil! Tycker du är så grymt stark som har tagit dig såhär långt, du är verkligen min stora förebild och motivationsguru. TACK MOA, TACK FÖR EN SÅ GRYMT UNDERBAR OCH INSPIRERANDE BLOGG!!!!

Ska börja med att säga tack! Tack, tack, tack! Blir helt varm i hjärtat och får hurven av din fina beröm!

Och till din fråga: Jag brukade alltid intala mig själv att de andra åt precis lika mycket, de åt det bara inte under samma tider som jag. De tar ett äpple när de har kommit hem från skolan i bara förbifarten, plockar tre kakor i fickan och äter medans dee cyklar och köper en cola i cafeterian på skolan. I slutet av dagen har du och dina vänner ätit så gott som precis lika mycket!

Och den här "skämtsamma" tjejen borde du ta dig ett snack med. Vet din klass om hur du mår och om din diagnos? Du ska kanske berätta, i alla fall för den här tjejen. Om de redan vet borde du ta henne i enrum och berätta att det är jobbigt som satan. Eller att dina lärare pratar med henne, för det är inte okej! Det är tillräckligt jobbigt att äta mackan utan att hon ska säga en massa puckade kommentarer!
Ta hand om dig fina du, du hittar min mailadress till höger om du behöver lite pepp!


arnolds sushimiddag: vårrullar, efterrätt, kyckling, efterrätt, sushi.

vem är han med blått hår? skulle uppskatta svar:)

Detta är då alltså Arnold, Malins engelska pojkvän som kom ner till London under våran andra dag och hängde med oss under hela resan. Mycket trevlig pojke kan jag lova!
Jag vet egentligen inte riktigt hur jag mer kan beskriva den blåhåriga grabben som under de första dagarna var vitblond vilket var lite skoj då vi drev med honom och kallade honom för smurf och "tvingade" honom att ha blå kläder.


mika: du kommer typ se ut som megan fox när du tar bort rälsen! och lisa ser ut som... säg nån snygg, blond kändis! julia: JAAAAAG!!!!

Konstig fråga kanske, men vad tänker du på när du springer? Kan du hålla dig till friska tankar eller dyker det upp annat också?

Jag har varit spårat dålig på att svara på både frågor och kommentarer den senaste tiden (eller har jag alltid varit det?) så jag tänkte dra en såhär lagom efter middagen.

Nu ska jag vara helt ärlig: inte är det 100% friskt och bra och tjolahoppsansa när jag är ute och springer, men jag är lite för koncentrerad på att mima med i musiken och att fortsätta springa framåt så jag störs inte av det överhuvudtaget faktiskt.
Jag har alltid sagt att jag inte kan vara ute och löpa eftersom jag gjorde det så fruktansvärt mycket när jag var som sjukast, men nu när jag kan vara ute ensam, med ett par fina löpardojjor och har en hyffsad kondition som gör att jag inte lägger mig ner och vill dö förrän jag har landat i hallen så känns det okej. Och känslan efteråt! Underbart!


tacka berith och karin för att de kämpade på med asta och alla dessa demenser!

Hur trivs du på jobbet då?

Har längtat efter denna fråga bara för att jag ska kunna få svara: Jättebra!!!
Det är så väldans skönt att dra på sig vinröda byxor och en lysröd kommuntshirt, spänna fast den limegröna nyckelknippan och titta så att min alldeles egna penna sitter som den ska i byxfickan. Extra skönt är det att koncentrera sig på sju stycken jättesöta dementa gubbar och gummor när man inte vet vad som är upp eller ner eller väster eller utåt på kvällstid.

Jag har utvecklats jättemycket under dessa få timmar, under skolåret var jag övertygad om att jag skulle vara tvungen att ge upp sköterskekarriären för att jag helt enkelt inte var tillräckligt praktisk och inte tillräckligt... skötersk-ig.


charlie chaplin är ungefär lika farlig som hundar, båda kan bitas! /min syster, livrädd för båda charlie chaplin och hundar

hej
hur gjorde du för att flytta din meny?
och har du gjort den större? hur har du gjort det? :)
svara gärna i ett inlägg :)

Egentligen kan jag bara hänvisa till designadinblogg.se, sök på typ meny eller något. Jag är så fruktansvärt dålig på att förklara hur jag gjorde eftersom jag knappt minns själv!
Hur man får menyn större är betydligt lättare att förklara, i stilmallen ändrar du bara #wrapper till 20px större, och sedan ändrar du i menyavsnittet (#side) så att 180px blir 200px om det är vad du vill ha, annars måste du ändra så att det blir större i wrappern också. Okej, insåg nu att jag själv knappt fattar vad jag menar, men som sagt: designadinblogg!


checka in marikalarssons.blogg.se och se om det var av glädje eller av sorg som marika grät när hon läste mina svar!

vad är det bästa med moa ? :)
Seriösa Marika svarar:
Det bästa med Moa är mycket, svårt att nämna en sak av de alla men en sak som är riktigt bra med Moa är hur snäll och omtänksam hon är! I vilken situation som helst så tänker hon alltid på alla inblandade och försöker göra så att alla får det så bra som möjligt. Nog för att det kan bli lite för mycket att tänka på ibland men hon är verkligen en snäll och fin tjej!
Normala Marika svarar: Att även hon, som jag är strandad i lilla Hamn så jag har någon att hänga med jämt när det ibland kan vara ett problem att få sig till stan. Så det bästa är att hon bor nära mig och att hon kommer dirr jag vill hon ska/att jag far dit! Och(!) att hon är den perfekta människan att alltid driva med, det är fan det bästa. Vet inte nån annan människa än Moa som det är roligare än att driva med!!! T.ex. Jag gör mitt standrad ansiktsuttryck, en lite raggaraggamin och då försöker hon vara rolig genom att säga "Alltså Marika.. Måste du alltid ragga på mig???"  och jag svarade "Nån måste ju göra det?" hahaha(hennes mamma skrattade jättemycket).

Du och Moa har väl varit kompisar väldigt länge och då måste du ha varit med henne medans hon blev sjuk också? Hur märkte du att hon blev sjuk och hur reagerade du på det hela?
Seriösa Marika svarar:
Ja jag var kompis med henne långt innan hon insjuknade och hur jag märkte det var att min bästa vän började tyna bort och minska matintaget rejält. Det var inte så svårt att märka eftersom jag är med henne så pass mycket. Men mina reaktioner var väl att jag blev arg, ledsen och orolig. Försökte även få henne att inse vad som höll på att hända, alltså att anorexin kom. Men det gick inte så jag fick helt enkelt se på hur hon "försvann" allra mest hennes personlighet. Jag kan nästan inte beskriva hur glad jag blev när hon äntligen diagnostiserades och började få behandling.
Normala Marika svarar: Blev förbannad som ett jävla as och försökte få henne att inse hur jäkla korkat det var.


vad gjorde du för att stötta moa när hon var sjuk och hur påverkades du av hennes sjukdom?
Seriösa Marika svarar:
Jag fanns där för henne hela tiden, men tyvärr var hon lite för rädd så jag hade inte speciellt mycket kontakt med henne under tiden hon var som värst eftersom hon var inlagd och när jag väl ringde och pratade med henne så var hon väldigt duktig på att undvika att prata om sig och ville hellre höra om det som pågick här hemma. På det sättet jag påverkades av hennes sjukdom att när jag visste att hon var jätteledsen/upprörd så blev även jag ledsen. För hur kul är det att gå runt och veta att sin allra bästa vän inte tycker att hon är värld en plats på jorden? I mitt liv?
Normala Marika svarar: Blev ledsen när hon var ledsen och påverkades på ett sätt att jag inte fick träffa min kompis, buhuhu. Vart en ensam liten tjej hahaha nä, men saknade min lilla Mois så vi kunde nörda sims ju!




Hur träfafdes du och moa!!??!?!!

Seriösa Marika svarar:
Vi bor i ett litet samhälle båda två, typ 300m ifrån varann, första gången vi träffades var när vi började förskolan på Örjans. Men vi gick i olika klasser tills i 4:an och det var då som vi blev kompisar! Tack vare sims, så hur vi än skulle ha gjort skulle jag och Moa ha träffats på nått sätt med tanke på vars vi bor haha.
Normala Marika svarar: På rödamattan i Hollywood, en kväll då vi båda gick med våra heta hunkar på nån premiärtjosan, bästavänner vid första ögonblicket!


Påverkades du negativt av Moas sjukdom så att du också började tänka mer på mat/vikt eller kunde du koppla ifrån det?
Seriösa Marika svarar:
Nej. Jag behövde inte heller koppla ifrån det för det går nästan inte påverka mig något på sådant vis. Det ligger som inte i min natur att bry sig om sånt och det är jag glad över! För jag älskar mat haha.
Normala Marika svarar: Oaldrig, det räckte med att Moa oroade sig hehe.

 


Vilken är din naturliga hårfärg? Mörkblond? :)
Seriösa Marika svarar:
Haha ja, äckligt fult råttfärgat hår. Det som typ är standard för svenskar haha. Eller ja jag antar att den här frågan är riktad mot mig? Men om det var om Moas hår du undrade så har hon brunt, lite chokladbrunt kan man säga, tror jag hehe.
Normala Marika svarar: HAHA jaaaa.. :(:(:(:(:(:( Hatar det mer än "^^" alltså den här mes smileyn ni vet?

Vem av er..
skämtar mest? Seriösa:
Det måste nog vara jag! Normala: Vi är båda rätt skämtiga, men då kan man ju istället säga att mina är fett mycket mer roliga!!! Hehe.
är längst? Seriösa:Jag. Normala: Hahaha, jag utan tvekan jämfört med pygmeMoa.
är den "lydiga"? SeriösaJag. Normala: Haha jaaaag, om Moa vore Emil i Lönneberga skulle hon ligga kolad där inne i "Snickarboa" med tanke på alla hyfs hon gör!(XDhaha)
pluggar mest? Seriösa: Jag och Moa är rätt lika på den här fronten, men hon pluggar nog mer och jag skriver mer arbeten eftersom vi går olika linjer, olika uppgifter. Normala: Moa med hästlängder! Moa a.k.a TBNOTA= The Biggest Nerd Of Them All.
pratar mest? Seriösa: Lite 50/50 där också! Normala: Moa kan va en riktig babbelmaskin ibland och jag är väl också rätt duktig på att ordbajsa vid onödiga tillfällen. "People who don't know me thinks I'm quiet, people who knows me wish I could shut up sometimes."
är blygast? Seriösa: Ingen aning egentligen. Normal: Mesmoa hoho.

och vad tycker du moa ska ändra på?
Seriösa Marika svarar:
Sluta tänka så förbannat mycket och inte vara så himla nojig. För det är något Moa är himla duktig på att tänka alldeles för mycket på något och göra saker MYCKET mer komplicerade än vad de är. Men då är det tur att hon har mig som kommer och gör ordning och reda i alla hennes tankar och bekymmer! Och såklart ändra sina tankar om sig själv så hon inser vilken otroligt fin tjej hon är på både insidan och utsidan!
Normala Marika svarar: Anpassa sitt liv lite mer Marika-vänligt! Känner hur hon kommer ha noll Marikatid när skolan börjar om................... :@



vet du varför moa skriver rubrikerna som hon gör? de handlar ju oftast inte om något som står i inlägget:)
"Seriösa" Marika svarar:
Hahaha, för att Moa tycker om att skriva om helt random grejer som har hänt i hennes liv i rubriken, personligen så tycker jag att det är skitkul! Den här rubriken är nog favoriten "snyggt kört XD snyggt viknat XD snyggt linne XD" då det är ifrån engång jag och Moa helt random mött varandra när vi varit ute och övningskört och det där är alltså en liten smskonversation sen från oss och en XD är lite av ett internt skämt för oss haha. (XD hahahaha)
Normala Marika svarar: För att hon vill att ni läsare ska inse vilket tard hon är, svårt att gissa? (XD)


hur gör du för att få moa glad?
Seriösa Marika svarar: Om Moa inte är speciellt glad så brukar jag antligen komma med några smarta argument till att vända saker positivt eller så håller jag bara på med att vara ful, göra fula saker, haha skämta och sånt! Då lyckas man alltid tillslut få ett leende som varar en längre stund på Moas läppar!
Normala Marika svarar: Ba ä där, behöv ba skicka ett sms så lyser Moa.... Hon avgudar mig, behöv ba sitta på typ hennes rum så blir hon glad som en unge över sitt lördagsgodis.. Fett jobbigt... Jag vet att jag är hennes happypill men lite lungt kan hon väl ändå ta med missbruket? Har ju faktiskt annat här i livet också... -.- (XD)


till dig elina; [email protected] - hör av dig om du behöver stöd!

hej, jag bara undrara ang. din ätstörning - har du nånsin haft någon typ av hetsätning. eller sådär att du tänker att EN sked glass ska jag ta, och så går du så där och äter litelite hela tiden och mår skit över det? för mig händer det ofta när jag är ensam hemma.

Jag har aldrig haft problem med hetsätningar eller att jag inte kan sluta äta. Nog kan jag nu för tiden tycka att jag inte har något stopp, att jag alltid äter för mycket och bara håvar i mig, men jag vet inte om det är sanning eller bara i mitt huvud, den tåls att fundera på!

Jag har egentligen inget supertips för dig Elina mer än att när du får ordning så att du äter regelbundet och tillräckligt med näring så att din kropp mår bra kommer du inte längre känna suget efter att äta hela tiden, så är det tanken att kroppen ska funka i alla fall!
Jag är långt ifrån en expert så jag tycker du ska ta upp det här med dina föräldrar/behandlare/någon du litar på som kan hjälpa dig på vägen mot att slippa denna hemska ångest! Kramar♥


pappa, du är precis som mamma!!!! ler lika nyfiket och kör lika dåligt!

vart har du dina ärr? :(

Jag tycker egentligen inte alls om att berätta om mina ärr och självskador på bloggen, i verkligheten är det hellugnt, brukar låta folk känna och fråga litegrann och så. Men just på bloggen, jobbigt att blottlägga sig och vill inte vara en triggerfaktor.

Jag har ärr på armarna och händerna, mest på underarmarna, dock har de läkt ihop hyfffsat fint så de stör mig inte.
Nog önskar jag att jag hade det ogjort, det är så fruktansvärt fult, och det känns inte alls bra när man träffar nya människor och de ser ärren men inte vågar fråga, t.ex. när vi hade åttor på besök nu i våras, insåg först sen att hon hade sett dem när hon tog blodtryck på mig. Men samtidigt är det en del av min historia, och de tre bokstäverna jag ristade in kommer alltid påminna mig om hur mycket jag hatade mig själv och vilket helvete jag har gått igenom.
TIDIGARE INLÄGG


Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.