kolla moa, där ligger bup! nej filippa, det står bupi, det är en städfirma...
Jag ska cykla vidare mot Oscar, ska plugga/prata litegrann. Mysigt! Under tiden jag roar mig på annat håll får ni läsa lite mer om BUP;
Kan du berätta lite om hur ni jobbar på BUP kring ätstörningar? Det ser olika ut hur vi jobbar med unga som har problem kring mat och ätande. En viktig insats är förstås att arbeta väldigt konkret kring ätandet och hitta strategier för att få till regelbundna måltider med normalportioner. Detta brukar alltid innebära att man också måste jobba med att motivera personen till detta. Det är också viktigt att få med familjen runt den unge i detta arbete. Ofta har vi olika pedagogiska insatser där alla får lära sig om varför det är viktigt att äta och vad maten har för funktion för att kroppen ska fungera. Allt detta innebär att man träffas och pratar, ibland med familjen, ibland enskilt och i bland har vi gruppträffar.
Kan du berätta lite om hur ni jobbar på BUP kring ätstörningar? Det ser olika ut hur vi jobbar med unga som har problem kring mat och ätande. En viktig insats är förstås att arbeta väldigt konkret kring ätandet och hitta strategier för att få till regelbundna måltider med normalportioner. Detta brukar alltid innebära att man också måste jobba med att motivera personen till detta. Det är också viktigt att få med familjen runt den unge i detta arbete. Ofta har vi olika pedagogiska insatser där alla får lära sig om varför det är viktigt att äta och vad maten har för funktion för att kroppen ska fungera. Allt detta innebär att man träffas och pratar, ibland med familjen, ibland enskilt och i bland har vi gruppträffar.
Ofta behöver vi dessutom jobba med psykoterapeutiska samtal för att kunna bryta destruktiva mönster och för att bygga upp en mer positiv självbild hos den unge.
Varför ligger eran åldersgräns på 18 år, är det inte kring den åldern flest behöver hjälp med sina problem? 18 års-gränsen är bestämd helt på administrativa grunder. Vid arton blir man myndig och betraktas som vuxen av samhället helt enkelt. Visst är det så att många behöver hjälp just i den åldern och även efter myndighetsdagen bor hemma och lever ihop med sina föräldrar, och det skulle vara naturligt att fortsätta komma till BUP.
Samarbetar ni med vuxenpsykiatrin eller något behandlingshem? Vi samarbetar självklart med vuxenpsykiatrin. På en del ställen finns MOFU, mottagning för unga, som är särskilda mottagningar för 16-24 åringar där personal från BUP och vuxenpsyk jobbar ihop. Du kan läsa mer på http://www.bup.nu/2008/index.php/mottagningar/mofu-finns-foer-de-unga
Här i Stockholm samarbetar vi också förstås bla med SCÄ, Stockholms centrum för Ätstörningar, och med de behandlingshem som finns i länet.
När man äter vad som helst och väger normalt, sparkar ni ut mig då eller finns det något mer? Vår bedömning av vilket stöd från oss som en ung person behöver baserar sig förstås inte bara på hur den äter. Det är ganska vanligt att matproblemen hänger i hop med andra problem som man behöver få hjälp med.
Varför ska man vända sig till just er? På BUP är vi specialister på barns och ungas psykiska liv och har ett brett perspektiv på hur och varför det blir så att man mår dåligt. Vi kan erbjuda många olika sorters stöd och behandling och anpassar det utifrån vars och ens behov.
jag interjuvade en tjej via telefon inne på h&m, här är resultatet!
Nästa "behandling/behandlingshem" på listan är Freja som ligger i Umeå!
Hur jobbar ni på Freja? Våran målsättning är att bryta destruktivt beteende och att stabilisera vikten. Behandlingen är inviduell, allas behandlingar ser olika ut. Vi jobbar också mycket med tankar och känslor samtidigt som vi jobbar med förändring. Sluta hetsäta och spy eller börja äta normalt. Om man inte är motiverad när man är på Freja måste man avbryta sin behandling!
Vad kan ni erbjuda för vård? Öppenvård och ett nytt dagvårdsprogram som är under uppbyggnad. Om man går i öppenvård får man b.la. träffa en sjukgymnast, en invidual kontakt, kanske gå i grupp eller matgrupp.
Hur är erat upplägg kring mat och ätande? Vårat fokus ligger på känslor och affekt, att behandlingen ska ha en röd tråd. Om man börjar jobba med känslor kommer det automatiskt bli lite lättare med maten. Vi tror också mycket på gruppterapi, så vi jobbar mycket i grupp.
Hur lång är en behandling? En dagvårdsbehandling är 10 veckor och en öppenvårdsbehandling är ungefär 6 månader, det kan växla lite från person till person.
Varför ligger er åldersgräns på 18 år? Går det att få komma till er fastän man är under 18 år? Freja tillhör vuxenpsykiatrin, det är därför den ligger på 18 år.
Hur många patienter har ni/år? I öppenvården ungefär 100 stycken på ett år.
Varför ska man vända sig till just er? Om man bor i Västerbotten eller Norrbotten är det ju självklart, både för att det tillhör landstinget och för att det är den närmaste specialistkliniken ovanför Dalaälven.
Känns det som om Freja kanske kan vara vad du behöver? Kolla in det här, och det här!
Vad kan ni erbjuda för vård? Öppenvård och ett nytt dagvårdsprogram som är under uppbyggnad. Om man går i öppenvård får man b.la. träffa en sjukgymnast, en invidual kontakt, kanske gå i grupp eller matgrupp.
Hur är erat upplägg kring mat och ätande? Vårat fokus ligger på känslor och affekt, att behandlingen ska ha en röd tråd. Om man börjar jobba med känslor kommer det automatiskt bli lite lättare med maten. Vi tror också mycket på gruppterapi, så vi jobbar mycket i grupp.
Hur lång är en behandling? En dagvårdsbehandling är 10 veckor och en öppenvårdsbehandling är ungefär 6 månader, det kan växla lite från person till person.
Varför ligger er åldersgräns på 18 år? Går det att få komma till er fastän man är under 18 år? Freja tillhör vuxenpsykiatrin, det är därför den ligger på 18 år.
Hur många patienter har ni/år? I öppenvården ungefär 100 stycken på ett år.
Varför ska man vända sig till just er? Om man bor i Västerbotten eller Norrbotten är det ju självklart, både för att det tillhör landstinget och för att det är den närmaste specialistkliniken ovanför Dalaälven.
Känns det som om Freja kanske kan vara vad du behöver? Kolla in det här, och det här!
världshistoriens, eller iallafall enbartmoas historias, sämsta inlägg!!!!
Ett tag var det tänkt att jag skulle få komma till något behandlingshem, men det finns inget i Norrland för oss under 18 och det är ju lång väntetid och så, istället hamnade jag på avdelningen och blev en långliggare. Men bara för att jag själv aldrig har varit på något behandlinghem betyder ju inte det att jag inte kan berätta om det! Jag har ringt och mailat runt lite, så jag tänkte ta dem en åt gången!
Vad kan ni erbjuda för vård? Öppenvård för de som bor nära Mora, i Dalarna. Det finns en slutenvårdsavdelning där man kan bli inlagd i intervaller, 5 dagar i veckan i 6 månader. Det gäller för hela landet.
Har ni någon åldersgräns? Över 14 år, men visst finns det undantagsfall.
Hur många patienter har ni/år? Ungefär 80 stycken.
Varför ska man söka sig till just er? På M.H.E jobbar de inte bara med att man ska äta och så, utan även med tankarna som kommer, med känslor och självförtroendet. De har även som "princip" att man får jobba med det man behöver, har man mycket tankar kring mat och vad det innehåller får man jobba med det och så.
Verkar M.H.E lockande? Checka in deras hemsida och läs vidare!
Eftersom jag för inte så länge sen pratade med Göran Carlsson på M.H.E kliniken så tänkte jag berätta lite om M.H.E. Och föresten, är det någon som har varit på M.H.E eller något annat behandlingshem och vill berätta lite?
Hur jobbar ni på M.H.E kliniken? Behandlingen består i första hand av psykoterapi där de använder många olika metoder för att i slutändan få kontroll över sina problem. Läs mer här...
Vad kan ni erbjuda för vård? Öppenvård för de som bor nära Mora, i Dalarna. Det finns en slutenvårdsavdelning där man kan bli inlagd i intervaller, 5 dagar i veckan i 6 månader. Det gäller för hela landet.
Har ni någon åldersgräns? Över 14 år, men visst finns det undantagsfall.
Hur många patienter har ni/år? Ungefär 80 stycken.
Varför ska man söka sig till just er? På M.H.E jobbar de inte bara med att man ska äta och så, utan även med tankarna som kommer, med känslor och självförtroendet. De har även som "princip" att man får jobba med det man behöver, har man mycket tankar kring mat och vad det innehåller får man jobba med det och så.
Verkar M.H.E lockande? Checka in deras hemsida och läs vidare!
kan man bli frisk? del 2.
Nästa person till rakning är Göran Carlsson som jobbar på M.H.E kliniken. Tyvärr blir det nog inte så många mer "kan man bli frisk", de jag frågade har antigen fått barn, hamnat i en svacka eller inte svarat på sina mail, men snart komma nytt material om lite olika behandlingar!
Namn: Göran Carlsson
Ålder: 57
Gör: Är verksamhetschef på M.H.E kliniken i Mora
Kan du berätta lite kort om M.H.E? Kliniken öppnade för 20 år sen och tar emot tjejer och killar med ätstörningar och som har psykosomatiska sjukdomar, de som blir inlagda är bara de med ätstörningar.
Hur definerar du frisk?Man har inte längre några diagnoser, en fungerande kropp och tänker och uppför sig som en vanlig människa. De som är helt friska/fria har fått tillbaka självkänslan, det är många som säger att de är friska när de fortfarande har dålig självkänsla.
Kan man bli helt frisk? Ja, det är en myt att inte kunna bli fullt frisk. Många vågar inte gå fullt ut, de nöjer sig med att vara "som alla andra", men har då inte fått tillbaka självförtroendet och självkänslan.
Hur mågna patienter friskförklarar ni varje år? Ungefär 70-80 stycken varje år.
Har ni många patienter som efter friskförklaring kommer tillbaka nått år senare och är lika sjuka som när ni först träffade dem? Nej. Några som bara blev "friska på papperet" kan komma tillbaka, de andra klarar sig vanligen. Och så har vi uppföljning i ett år, så efter det är de allra flesta helt friska.
Vilket är ditt bästa knep för att bli fullt frisk? Det är mer än att bara äta, man måste jobba med självkänslan och lära sig tycka om sig själv.
kan man bli frisk? del 1.
Jag har ju pratat ett tag om ett litet småhemligt projekt, jag är långt ifrån klar, men första delen kommer nu. Kan man bli frisk? Överallt på proana bloggar kan man läsa att antigen är man anorektiker eller så är man en ätande anorektiker. Man kan inte bli frisk. Man är en kroniker från det att man blev sjuk. Man kan gå upp i vikt och äta, men man kommer alltid längta efter smalheten och ha de där jobbiga tankarna. På Aftonbladet finns det tusentals artiklar om extrem fall som Emma, 20 - vägde 15 kilo och var 2 minuter från döden. När man läser artikeln ser man att idag är hon frisk, men istället har hon tvångstankar/grovt självskadebeteende osv. Peppande? Nja...
Vilket är ditt bästa knep för att bli frisk?: Hitta på saker du tycker är roliga att göra, saker som är jag, som kännetecknar mig. Skriv en lista på roliga saker. Ta kontakt med någon, det behöver inte vara en terapeut eller kurator, det kan vara någon du redan känner, som du litar på att använda som bollplank. Och självklart äta!
Du tränar ju mycket i ditt jobb, är det svårt att hålla det på en lagom nivå?: Jag har lärt mig att hantera det, jag vet att det inte gör någon skillnad om jag vilar i två veckor, att kroppen mår bra av det.
På 360 måste det ju komma många som har en ätstörning och träna, är det jobbigt att se?: Klart det är jobbigt, men vi har som policy på 360 att de tar hand om och uppmärksammar den som är sjuk.
Under tiden du var sjuk, tränade du hela tiden?: Jag hade träningsförbud, jag fick ta någon lugn promenad då och då, men inte träna. Jag var hemskt osäker på om jag kunde hantera att börja träna utan att gå till överdrift, jag började sakta, bara något träningtillfälle i veckan och utökade när jag märkte att det var kul och att jag kunde hantera det. Att motionera gör en glad och det hjälper hjärnan att tänka klart eftersom det ökar blodflödet dit.
Så alltså, jag tänkte göra några delar där jag interjuvar kvinnor som har varit sjuka men idag räknar sig själv som friska, och frågar vad frisk är för dem osv. Hoppas det lär er något!
Först ut är Evelina Örn, 37 år och jobbar som Art Director, personlig tränare och gruppinstruktör på 360 och i höst startar hon och hennes man en dansklubb!
Är du frisk?: Ja, helt frisk, jag har räknat mig själv som frisk i 10-12 år.
Har du kvar sjukdomstankar såsom tillåten mat, träning och mindrevärdtankar?: Nej. Jag bryr mig om
vad jag äter och att jag tränar i lagom mängd, jag vill att min kropp ska må bra, därför försöker jag äta ekologiskt och närodlat.
Jag vet att jag är självkritisk, jag vill alltid vara bäst, men jag vet att det inte går. Jag är absolut inte destruktiv mot mig själv, jag är nöjd med mig själv!
Gick du någon speciell behandling?: Jag gick en gruppterapi för ätstörningsdrabbade, vi var ungefär 10 stycken. I nästan 10 år gck jag också i invidualterapi, men det handlade mycket om vad som hände runt omkring mig, kuratorn var som ett bollplank.
Var det någon speciell person eller händelse som var en stor del av
ditt tillfrisknande?: Nej, inte riktigt, eller någon, kommer inte ihåg vem sa: Du vet att du kan dö va, det kan du. Efter det tog jag kontakt med vuxenpsyk.
Hindrar dina forna ätstörningar dig i något sammanhang?: Nej, inte alls. Jag är mer engagerad i frågor som rör bantning, självkänsla osv. Och jag uppmärksammar lättare frågor som rör ätstörningar men det hindrar mig inte i vardagen.
Vilket är ditt bästa knep för att bli frisk?: Hitta på saker du tycker är roliga att göra, saker som är jag, som kännetecknar mig. Skriv en lista på roliga saker. Ta kontakt med någon, det behöver inte vara en terapeut eller kurator, det kan vara någon du redan känner, som du litar på att använda som bollplank. Och självklart äta!
Du tränar ju mycket i ditt jobb, är det svårt att hålla det på en lagom nivå?: Jag har lärt mig att hantera det, jag vet att det inte gör någon skillnad om jag vilar i två veckor, att kroppen mår bra av det.
På 360 måste det ju komma många som har en ätstörning och träna, är det jobbigt att se?: Klart det är jobbigt, men vi har som policy på 360 att de tar hand om och uppmärksammar den som är sjuk.
Under tiden du var sjuk, tränade du hela tiden?: Jag hade träningsförbud, jag fick ta någon lugn promenad då och då, men inte träna. Jag var hemskt osäker på om jag kunde hantera att börja träna utan att gå till överdrift, jag började sakta, bara något träningtillfälle i veckan och utökade när jag märkte att det var kul och att jag kunde hantera det. Att motionera gör en glad och det hjälper hjärnan att tänka klart eftersom det ökar blodflödet dit.
Eftersom jag själv har varit sjuk hoppas jag kunna vara en bra förebild för de som är sjuka, och kunna hjälpa eftersom jag redan har en massa kunskap.
Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. 
