Matilda, Fanny, Lisa, Julia, Emelie och Mika är sex tjejer som ligger mig väldigt varmt om hjärtat även om vi inte har känt varandra speciellt länge. Vi har våran lilla sida i klassrummet, "de coola", "prathörnan", "skrattsidan" osv, de som lärarna måste säga åt några extra gånger, vi som alltid kommer försent efter gympan eftersom vi är alldeles för många som delar på en plattång (mikas) och som pussas lite när vi känner för det. Vi retas ungefär hela tiden, men de är allihopa medvetna om att de är mina små älsklingar som jag extremt motvilligt skulle släppa taget om! (Eftersom jag då inte har en massa fans som vill sitta i den lilla matsalen med mig)

Denna brud behöver varken någon närmare presentation eller kärleksförklaring, har ni läst min blogg i två dagar har ni nog förstått att Marika Larsson är min absolut äldsta och bästa vän. Marika är min andra halva, den människa jag ska spendera resten av mitt liv med. (Låter som vi ska gifta oss). Har sagt det en miljard gånger förr och kommer säga det en miljard gånger till, vad jag och Marika har går inte att beskriva med ord, hon vet att jag älskar henne genom vått och torrt, vad som än händer!

Stina är som sagt min kontaktperson som är så fruktansvärt, fruktansvärt bra! Stina är lite som min andra mamma/bästa vän, jag berättar allt jag hinner med för henne. Jag lär mig en hel del med Stina, jag lär mig saker i stallet, jag lär mig saker som händer inom vården eftersom hon jobbar med utvecklingsstörda, jag lär mig saker om barn, speciellt hennes lilla bustroll Hugo och en massa om livet. Om hur livet går ihop, om hur man gör och hur man står ut. Stina är toppen och jag är jävulskt glad att alla andra tackade nej till mig, "det hopplösa fallet".

Denna bild får stå för de underbara LIV tjejerna som peppar mig varje onsdagseftermiddag. Jag känner igen mig i dem, jag lär mig av dem och vi har fruktansvärt roligt tillsammans! Efter våran lilla bensträckare är det oftast mer än en gång behandlarna måste säga åt oss att vara lite tystare och inte prata medans de går igenom veckans tema. Vi är helt olika till utseendet, men smärtan inombords delar vi, så även den kamp för att bli av med den smärtan.

Min snygga familj. Behövs ingen närmare förklaring. Tack för att ni står ut och för att ni orkar.

Mina två, helt underbara småkusiner Elvis och Linus. Alltid lika leksugna och tokiga! Det är fruktansvärt skönt att bara kunna skicka ett sms "är de leksugna?" och be om skjuts för att få tillbringa en heldag med två små busungar som enbart ser mig som BusMoa och inte en massa trams om vikten, ätandet osv.

Emmy Andersson är en brud som det inte står speciellt många sidor om på denna blogg. Varför? Vi umgås helt enkelt inte så mycket, men vad gör det? Jag kände Emmy redan innan hennes mamma hade ploppat ut henne, när vi var mindre hängde vi ihop hela tiden! Vi badade i vårat badkar, Emmy slog upp hakan på badhuset, vi slickade på varandras tungor, vi rev sönder tidningar, vi satt i Emmys dockskåp och lekte, vi slemmade på varandra, vi gjorde lerkakor och vi lekte alla möjliga lekar. Även om vi inte längre är ler och långhalm och hänger ihop varje dag så vet jag att jag alltid har Emmy och att jag alltid kommer att finnas för henne!