Det finns massvis med sätt att dämpa ångest och döva känslor, små, hemmagjorda sätt att bli av med myrorna i benet, hjärtat som klappar lite för fort, känslan av att inte trivas i sin egen kropp och tankarna som går på högvarv.

Frågan är bara: funkar de? För stunden - ja. Om 2 veckor - nej.

En gång för himmelens länge sen skrek jag nej!!!! när någon sa Mindfulness. Idag är mindfulness min egen lilla bebis, speciellt Berg-Stabil som jag inte är sen att rekommendera.

I klassrummet hänger en kopia, i bokhyllan en. Och varje kväll andas jag in, jag är ett berg, andas ut, jag är stabil. Och det funkar! Jag sover bättre, dämpar ångesten och mår bättre.

Det enda svåra är att komma ihåg att göra det, när ångesten gräver gropar och kommenderar ut pirret i hela kroppen, när ångesten styr.