Min ångest triggas igång av stress. Jag mår sämre när jag får höra vad andra äter/väger/tränar. Att läsa/höra att andra har mått sämre än jag får mig att känna mig dålig. När jag gör fel blir jag osäker på mig själv, men det är lite pinsamt att fråga tre gånger för att jag är så rädd för att göra fel. Att plugga till prov eller att få betyg får mig att må sämre. Att få frågan om "vi ska fara och träna" får mig att känna mig tjock.

Men att höra "bra Moa!" får mig att känna mig bra, om det inte händer kring en matsituation. Att få en komplimang om hur jag ser ut studsar egentligen bara bort, men får jag inte höra det blir jag direkt orolig, jag har ett enormt bekräftelsebehov! Som sagt, saker som att jag "är modig som vågar berätta", "gör en dålig upplevelse till något bra" eller som Stina sa idag "att Hugo verkligen tycker om dig", sånt gör mig så glad, så glad! När folk vågar anförtro sig till mig gör att jag känner mig värd något, att jag ändå går att lita på.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, sånt som triggar igång min ångest, det är lite svårare att säga vad som gör mig glad, men jag kan berätta om olika situationer där jag har kännt mig duktig och bra. Vad triggar igång din ångest? Vad får dig att må lite sämre? Och vad får dig att må bra? Berätta!

jag, edvin och emmy i lördags, gissa vem som njöt mest? jag eller edvin?

Håller med dig, när jag hör eller läser att någon har mått sämre än mig så får jag ångest. Så länge som jag har varit sjuk har jag alltid velat vara den som mår sämst.

fin bild på fina människor!

Du skulle inte vilja vara jättegullig och lägga en (eller några) röster på mig i en tävling på kanal5.se ? :D

Det är en tävling om sveriges nästa modebloggare och jag hade blivit så glad om du ville rösta på mig!



Länken har du här http://kanal5.se/web/guest/mode/bloggjakt



Rösta sedan på Life by Matilda och du är klar ! =)

Jag håller verkligen med dig på alla punkter, men det där om att höra att andra har mått sämre än mig triggar igång ångesten rejält. Därför önskar jag att alla kunde blicka framåt istället för att bara minnas och jämföra. Fast det är ju väldigt svårt.