Vikt. Ett liv av vikt. Bara tre siffror. Som gör så mycket. Men ändå så lite. Vikt.

Jag hatar att väga mig! Jag trodde faktiskt inte att jag var så lättpåverkad. Jag har aldrig gråtit när jag har vägt mig, aldrig. Jag har gråtit efter, för att det var "så mycket", men nu trodde jag faktiskt att jag hade vant mig. Att det var okej. För några kilon sen, för ungefär ett år sen, på avdelningen, hade jag stått still på samma vikt i ungefär två månader, jag kände mig ändå rätt okej med det. Sen tog de bort promenaderna och la in en aktivitet istället. Och helt plötsligt började siffrorna på vågen blir högre.

Vägde mig, fastän jag inte ska, på Edda i fredags. Siffrorna var högre än sist, trodde att det kunde bero på vissa saker. Samma siffror idag igen. Vet ni vad det första jag tänkte var? "Nu kan jag inte fortsätta äta nötter".

Fattar inte vad jag håller på med? Jag sitter och jämför mig med vad folk jag känner väger, väger de mer än mig "räknas de inte", väger de mindre än mig går jag och tänker på det i evigheter. Det är inte okej! Lite då och då brukar jag kolla kroppsbilder, på gott och ont. För att lära mig hur svenska folket faktiskt ser ut, men ibland kan jag bli lite rädd. Ser man verkligen ut sådär när man har BMI på 24? Jag ser ju tusen gånger värre ut? Och ibland blir jag livrädd att jag ska se ut som vissa människor där, eller att jag redan ser ut så.

På torsdag har vi bad på gympan. Vem gruvar sig? Antagligen halva VOC1a, men uschuschusch. Jag tycker inte om min kropp. Vill bara... göra något åt den!

den som ser någon skillnad på min kropp mellan dess bilder/bilder mellan slutet på oktober och slutet på november - säg till!

det syns verkligen ingen skillnad, jag ser ingen skillnad på dig nu och i våras, jag tycker du är fin moa, toppen. pannlugg eller snelugg

åh sötnos.. jag vet PRECIS vad du går igenom..jag tycker det är så hemskt att jag inte ens vore villig att ta över dina hemska känslor.. dock önskar jag vi kunde ta dem ifrån dig och stampa på dom, för du är så jävla mycket bättre, finare och snyggare än så moa.. jag vet att detta troligtvis inte hjälper, för jag vet hur fet man känner sig, oavsett vikt. en uppgång är alltid lika "hemsk" i tanken, vare sig det är 2OO g eller 2O kg..



Jag ser självklart ingen skillnad, du är lika smal på alla bilderna. Sedan kan jag ju babbla på i all oändlighet om hur oviktig smalheten egentligen är, men jag vet att man skiter i det också.. för visst vill man ju vara smal. Nu råkar du ju vara det, och har även turen att ha andra fina små talanger på din sida. Åh, va jag önskar vi kunde utrota denna sjukdom.



Jämför inte, se dig. Se hur vacker, fantastisk, omtänksam och smal du är. Skit i att det finns svältande barn, skit i att det finns de som har ett bmi på 35, bry dig om dig, och dina vänner, för det är det som ska förgylla ditt liv <3

Alltså. Åh. Fattar inte. Du är så himla fin, förstår att du antagligen har hört mycket sånt här förut, men jag vill verkligen att du ska veta hur fantastiskt underbart vacker du är. Jag avundas dig för ditt utseende, du är så snygg, vet du det? Det verkar inte så men det är så. Apsnygg är du. Tack och hej.



P.S kip öp de gudd djob ouidd de blogg!

Ingen skillnad! Du är otroligt vacker Moa, precis som du är. <3

det jag säger, de menar jag verkligen!



sv: hur man kan dämpa ångest efter maten, hur man tar sig ifrån detta beeteende ? :( <3

Moa, du vet att allt det där är i ditt huvud. Att vi runt om inte ser det du ser. Vi ser en så fin och vacker Moa, oavsett BMI eller vågens siffror. Precis som du ser på mig.. du vet. Och jag vet att du vet allt det här. Fan, Moa! Du är stark, och du och din kropp är värd nötter, och allt annat för den delen. Och bad på gympan är djävulens idé men vi är starkare än så, och sparkar djävulen i skrevet och simmar vidare i alla fall!

Du är otroligt söt ska du veta!