Jag är livrädd. Jag längtar. Jag tänker på det hela tiden.

Gymnasiet.

Mina följande 3 år ska som sagt tillbringas på Balderskolan, omvårdnads. Jag vill verkligen bli sjuksköterksa (och behandlings assistent. Och psykläkare. Och dietist. Och psykolog. Och kock. Och plugga ett extra år för att bli psyksyrra) och det känns så bra att få lära sig så mycket redan nu, + att jag kommer vara färdig undersköterska när jag går ut. Men samtidigt. Balder. Läskigt. Vars är Marika? 20 minuter bort typ. På Kaplan. Sen 5:an - 6:an har vi varit som siamesiska tvillingar med ett uppehåll i 8:an och halva 9:an när jag var som sjukast. Marika Larsson stod det längst upp på min lista när man fick önska vem man ville gå med i högstadiet. 4 andra namn trängdes på andra plats.

På ett sätt vill jag verkligen inte känna någon i min nya klass, möjligtvis en tjej som gick i 9a, hon verkar så snäll och gullig, men ingen annan. Jag vill börja om från noll. Jag kommer berätta att jag är sjuk, att jag går i behandling, för jag kommer inte gå fulla veckor, även detta år kommer jag vara på BUP i Umeå en eller två gånger i veckan. Men samtidigt är jag lika rädd att jag inte kommer få några nya vänner. Som om jag har förbrukat min chans. Marika och Oscar är som det bästa man kan få. Jag har lärt känna så otroligt många nya, underbara människor under min sjukdomstid, är det möjligt att skaffa fler? Fast ändå, jag vill ha Marika, bara Marika. Hon kommer skaffa nya vänner, Marika är för social, snäll och för bra för att folk ska kunna gå förbi utan att önska att det var deras vän.

Jag behöver ramar. Stränga ramar. Ett schema att följa till punkt och pricka. 20.00 kvällsfikat står på bordet, 20.15, jag går från bordet, 21.00 träffar Marika, 23.00, tar medicin osv. För mycket "fritid" skapar ångest och rastlöshet. I höst har jag ingen aning om hur allt kommer bli, bara att bussen går 07.40 på morgonen och att jag måste ha trosor på mig innan jag lämnar huset. Mer kläder är ju förstås att föredra.

Men det kommer ordna sig, det vet jag, det är bara den lilla saken att jag är så rädd för att vara den udda. Jag vill vara unik, men inte udda. Jag vill att folk ska tycka om mig. Jag vill att det alltid ska vara Moa och Marika.

sooooo not moa-och-marika style!

ska också gå omvårdnad o börjar nu till hösten, nervöst :(

Moa. De kommer ÄLSKA dig. Och om de reagerar på din anorexi så VET jag att du kan förklara och visa och lära dem vad det innebär. Du, med så mycket erfarenhet, kommer ge dem något som de kommer bära med sig för resten av sina liv: kunskap. För att höra om anorexi från någon som är sjuk är den bästa insikten man kan få i sjukdomen. Alla möter under livet antingen någon med ätstörningar eller så får de själva äs. Och att veta, det kommer hjälpa dem. Kanske finns det fler tjejer där med äs? Kanske kommer du hjälpa någon av dem, förklara behandling, medicin, vägen mot det friska. Om någon där har anorexi vill säga. Du är inte ensam. Vi, vi som tycker så mycket om dig, vi finns alltid här. Du kommer alltid vara Marikas nummer 1, precis som hon är din. Min bästa vän kommer också få nya vänner, men aldrig någon så bra som jag haha :D Samma gäller Marika. För ärligt talat, har hon haft DIG i så många år, då duger ingen annan. Ingen kan mäta sig med dig, Moa. Alla är nervösa för gymnasiet, jag också, ALLA tänker "kommer de gilla mig?". KLART DE KOMMER! :D Vem kan inte tycka om dig? <3

Du är unik! och det gör att du på ett sätt även är udda, men inte på ett negativt sätt. Det kommer bli som du skriver - det kommer ordna sig! Du kommer träffa MASSA nya människor som du lär känna, som kommer ta plats och tid i ditt liv. Ditt liv förändras lite, men jag tror Marika alltid kommer finnas där. Jag kan likna det vid min allra närmaste vän Jessica som jag var tvungen att "göra slut med" då jag flyttade hit för studierna. Trösten är att vi är precis lika goda vänner nu!

KRAM!

Förstår att det känns lite läskigt att börja Gymnasiet. Jag minns själv då jag skulle börja för 2 år sedan...

Det var hemskt, läskigt och otroligt mycket energi gick åt för att passa in. få folk att tycka om en, och vara den person som folk la märke till, utan att vara för mycket.



Första dagen, vad ska man ha på sig?? inte för mycket, men inte heller för tråkig??

Ska man vara framåt? Blyg? Ska man våga prata med alla? eller låta andra komma fram till mig?



Så många tankar som cirkulerar runt i huvudet, så mycket tid man ägnar åt att vara perfekt för alla.



Mitt tips till dig är att bara vara dig själv.

Hur lamt och klyschit det än låter.. Så är det verkligen det bästa du kan göra!



Att komma in på en ny skola, en ny linje, med nya klasskamrater är inte alltid så lätt.

Men det gäller att vara den person du är, den du vill vara. Inte försöka vara den perfekta för alla andra.

Se det som en chans i livet, att börja om. Att ta ett kliv ut i en annan värld. Få se allting från en annan synvinkel.

Så småningom kommer du märka hur mycket det gett dig, hur mycket du utvecklats och hur mycket nya erfarenheter du fått.

Glöm inte bort den du är. Men var inte heller rädd för att vidga dina vyer.



Alla kommer inte alltid lika bra överens, men till en början ger man oftast alla en chans.

Man får ett första intryck som mest troligen ändrats inom några veckor/månader.

Vissa saker tar längre tid än andra.



Du och Marika är så pass bra vänner att ni kommer hålla ihop trots att ni går olika skolor.

Tänk efter första dagen på balderskolan, Tänk vad mycket ni kommer ha att berätta för varandra. Alla intryck, all spänning, allt som hänt den första dagen!



Behåll dina nuvarande vänner, de kommer inte försvinna. Men våga också släppa in nya på livet. Våga låta andra komma dig nära. Våga andra se vem du är, och lär känna de andra.



Det är bra att du har drömmar, att har någon aning om vad du vill syssla med i framtiden. När man längtar efter någonting, när man tycker saker och ting är intressant, så blir allting så mycket enklare!

Jag, personligen verkligen ÄLSKAR ALLA omvårdnadsämnen, jag vill bara veta mer och mer och mer... Jag får aldrig nog! Inom just omvårdnadsämnen så är jag som en svamp suger åt sig av allt som sägs.



Du kommer få så många nya vänner, som älskar dig för DEN DU ÄR!

Just be yourself!



Jag tror på dig :-)

Varma kramar & Stort lycka till!!!

Jag ska också börja gymnasiet nu i Augusti och det är väldigt pirrigt. Jag ska också gå Omvårdnadsprogrammet.

Det kommer gå kanon. Det känns som alla mognade 10 ggr om så fort man klev innanför dörrarna på gymnasiet, så de kommer nog vara förstående och ja. Alla känner ju precis samma sak och jag tror alla gärna vill lära känna alla. Det är så nytt, skolan har ett annat upplägg, så alla kommer nog vara väldigt pirriga. Jag minns gymnasiestarten som väldigt pirrig, men ändå underbart för alla var väldigt öppna inför nya vänner.