jag känner mig som en hetsätare

Jag och Oscar tog en promenad igår, en lång, tror jag. Runt Kallholmen och sen stod vi ett tag på lilla Skelleftehamnstorget och pratade med människor, sen en sväng hem där jag så gott som somnade medans vi pratade. Inte okej. I alla fall, jag och Oscar har olika syner på vad som är en normalportion och vad man går upp i vikt av. Mitt matprogram, det är lite mer än normalt, men eftersom jag inte äter något utöver är det nog hugget som stucket. När jag har så gott som övergått till att äta av mig själv, inte ha alla ramar och så känns det som jag kommer hetsäta, hetsäta, hetsäta. För om jag ska erkänna (usch vad pinsamt!) tycker jag att en del maträtter är goda. Goda. Grillat är gott, kyckling är gott, jättelite mjölk och Kspecial är gott, lingongrova med skinka och massa gurka på är gott, frukt är gott, mina näringsdrycker är goda. Jag berättade vad jag skulle äta när jag inte har några ramar. 1 stort paket Kspecial och 1 liter mjölk+5 lingongrova med 2 skivor skinka på alla, och 8 gurkskivor på det. Till frukost. Det känns verkligen som jag kommer äta så mycket. Och till mellis en massa frukt och proviva, kanske några näringsdrycker också. Till lunch och middag skulle jag äta jättemycket proteiner och ris/potatis/wasabimos/bulgur/quinoa/couscous badandes i feta såser. Och tzatsiki. Och sen efterrätt, en halv tårta och några liter o'boy. Det är sånna enorma mänger och jag är övertygad om att jag kommer äta allt, bara för att jag inte gör det nu. Bara för att jag inte tar mer mat bara för att jag tycker om maten, just nu känns det otänkbart för mig. Jag vet som vanligt inte vad jag vill få ut av detta, bara att jag är livrädd för att överäta och därmed gå upp i vikt. Skitläskigt.
Samantha skrev:

Jag blir glad att du vågar tänka på framtiden. Jag vet själv hur jag var när jag var sjuk, och framtiden var något jag inte ens ville tänka på dagen innan.. Jag prenumererar typ på din blogg, och jag glädjer mig åt minsta lilla steg du tar i kampen mot ätstörningarna! Jag må vara en utomstående, men gosh som jag hoppas att du ska slippa behöva oroa dig för vad du får i dig! glöm inte bort att man får äta för själens skull också, mitt i djungeln av kalorier och vikt och allt räknande som kan va svårt att släppa taget om.. Stor kram!


Samanthas blogg: http://saaamanthaaa.blogspot.com/
DATUM: 2010-07-02 KLOCKAN: 17:39:00
Alex skrev:

Tack för att du sätter ord på exakt hur jag känner mig!



Ana intalar mig att om jag släppte min kontroll skulle matsuget ta över och tvinga mig vräka i mig enorma mängder mat och därmed bli tjock. Inte bara normalviktig, utan det känns som om jag väl börjar äta så kommer jag inte kunna sluta. Som om det är allt eller inget. Svält eller övervikt.



Det allra värsta är att det är svälten som skapar de här sjuka tankarna, så för att slippa vara livrädd för att äta så måste man äta :/ Anas grymma ironi. Om jag kan genomskåda detta, varför inte bara äta? Den ständigt återkommande frågan :P



Återigen, tack för en bra blogg!


DATUM: 2010-07-02 KLOCKAN: 21:20:23

                             FRÅGA INNAN DU LÅNAR EN BILD, JAG VILL VETA VARS MINA BILDER TAR VÄGEN.
                             SKIPPA DE ELAKA OCH PUCKADE KOMMENTARERNA, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
                             JAG HAR EN ALLTID PÅGÅENDE FRÅGESTUND, TITTA ÅT HÖGER OCH KLICKA DIG VIDARE.
                             ÄR DIN KOMMENTAR SNÄPPET FÖR PERSONLIG? MAILA MIG:
moaasblogg@live.se


VAD HETER DU?
Kom ihåg mig?

DIN MAILADRESS (enbart moa ser den)


VAD HETER DIN BLOGG?


VARSÅGOD OCH SKRIV:

Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.