Nya kurser. Nya böcker. Nya erfarenheter och nytt att lära sig.

Och som vanligt blir jag bara ledsen av att läsa det korta ätstörningskapitel som finns i de flesta av våra böcker som alltid avslutas på samma sätt. Prognosen är god om hjälp sätts in i början av sjukdomsförloppet, vid svårare fall blir denne aldrig frisk. Något i den stilen. Varje ord är som ett hugg i hjärtat.

Egentligen vill jag nog bevisa motsatsen, att man kan bli frisk, även vid "svårare fall" vad nu det är. Som tur är är alla inte födda på stenåldern/helt pundade, 1177.se hade en fin avslutning: Inget fall är hopplöst och även om man har levt med anorexi i många år kan man bli bättre eller helt frisk.

Det enda som kan diskuteras är väl att man faktiskt alltid kan bli helt frisk, bättre blir man, men det sista steget mot frisk kan faktiskt alla ta, det är bara förjävla äckligt jobbigt att ta det.