Men idag kommer jag faktiskt ihåg vad vi pratade om, jag och min behandlare som jag tycker så mycket om! Jag berättade att jag hade läst en tjej jag var inlagd med, hennes systers blogg där hon hade beskrivit sin systers sjukdomshistoria och även hur dåligt hon hade mått under tiden och upptäckt hur länge sen det var. I mitt minne är det inte 10 månader sen, i mitt huvud är det... 3? Men som sagt, när man kollar i bloggarkivet var det många månader sen... På ett sätt känns det bra, på ett sätt inte. Det är hemskt att det var så länge sen. Och så är det hemskt att jag inte var sjukare än jag faktiskt var. Men vet ni vad? Jag har nått min botten. Jag har verkligen varit fysiskt sjuk och är och har varit riktigt psykiskt sjuk också. Jag har varit på avdelningen för sista gången, som patient, som personal kommer jag gärna tillbaka, men som patient ska jag aldrig mer vara där! Aldrig mer!

Okej, crazy inlägg, men jag kände bara att jag måste säga det. Och så vill jag understryka en till sak, jag är inte frisk. Jag är friskare men långt ifrån frisk!