Alltså jag fattar inte? Varför tror folk att jag fyller 6 och inte 16? Alla klär väl ut sig till katter tillsammans med sin lillkusin Linus i klackar och sin lillasyster Fanny som ska föreställa en färgglad igelkott?

Folk säger ju alltid att "guuuuud vi är så omogna!" osv. Jag tror att jag klår allt. Jag tuggar med öppen mun för att äckla mina småsyskon, jag är oftast den som leker längst och knasigast med mindre barn. Varför tror ni jag sommarjobbade på dagis? För att jag älskar att leka! Vad är bättre än att få ett barn att kikna av skratt? Att få leka med dem samtidigt som de verkligen delar sina djupaste tankar (hur kan det finnas så många färger? varför är alla barn inte lika stora? var det gud som skapade allt?) eller att få världens gosigaste kram eller en liten mys stund? INGET! Absolut inget! Mitt hjärta går i tusen bitar när Stinas son ropar "Ooaa!" och vill kramas, eller när Elvis går runt och sjunger "jag älskar Moa, jag älskar Moa", och icke att glömma; när dagisbarnen ropar "MOOOOOOAAA!" när man går igenom skogen. Skulle däremot gärna skippa delen när de är typ... 8,9,10 år... Moa ♥ barn!