Jorå, nog gick middagen bra. Typ. Jag tycker inte om när min 12åriga lillebror kommer tillbaka efter en promenad med mamma och säger "nu är bananspliten borta". Jahapp. Jag åt ingen bananasplit. Jag tog ingen promenad. Vad tjock jag är!!!!! Jag hatar att höra vad andra har ätit, det går jättebra att sitta med när andra äter, men när de berättar vad de äter eller hur mycket de tränar får jag sån jävla ångest. Det spelar ingen roll hur mycket eller litet personen har ätit/tränat, jag blir alltid förloraren. Den tjockare. Jag spelar efter andra regler, jag har de allra tuffaste reglerna en människa kan ha, de andra har knappt några regler. Ibland blir jag helt förvånad över vad jag kan "säga" till mig själv, hur går det till?...

Hur kan man skämmas för att man går på toa. Det är mänskligt. Men jag skäms, inte alltid, men ibland. För att jag tar upp "toatid" och för att jag är så äcklig som måste kissa. Jag är äcklig, ingen annan är äcklig. Jag tycker inte om mig själv.