Hur kan man annat än älska mig? Jag menar - hur snygg liksom? Varsågoda; första parkett in i Moas näsa, maila; [email protected] om ni hittar främmande föremål.

På ett sätt är det rätt bra att vara stressad på morgonen - imorse hann jag inte riktigt tänka igenom vad jag hade på mig, ytterkläderna sattes på samtidigt som jag sprang till bussen, vilket besparade mig en massa klädångest. Jag älskar kombinationen höga, tajta jeans+snyggt skärp men jag anser att jag inte kan ha det. Jag menar, låren goes on and on and on, tar aldrig slut liksom! När jag ser någon med höga jeans tänker jag allt som oftast "de vill jag ha!" men då vill jag ha benen också. Jag vill att benen ska höra till när man köper snygga jeans.

När jag anlände till skolan var den en kille från parallelklassen som skulle "kittla" mig på magen, hello el panico! Jag vill så gärna övervinna denna ångest över min kropp, jag vill kunna klä mig utan att fundera på vad folk ska tycka. Både om min kropp och om kläderna jag har matchat ihop. Och jag vet att jag inte övervinna denna ångest av att svälta mig till en undernärd kropp, det är bara att acceptera och göra...