Fjärilarna flaxar i magen. Det smakar makaroner i munnen. Jag ryser och fryser. Det dinlgar i öronen. Jag snart plinga på dagiset Kojans dörr. Nervös? Ja!

Jag fattar egentligen inte varför, jag har praoat där förr och jag vet någorlunda hur det funkar, och jag är superpeppad! Har varit på nån introduktionsdag tidigare idag, det var hemskt oinformerande och jag var supertrött. 20 minuter innan det började klev jag ur sängen, det tar 15 minuter att åka dit. Men joda, det fixade jag, eller bara några minuter efter steg jag innanför dörrarna och mötte åskådarnas jubel, nästan?