Egentligen tycker jag inte att jag kan skriva djupa diskussionsinlägg om jämställdhet, normer, genus och allt i den genren eftersom min blogg är så utseendefixerad och ytlig. Men ibland måste jag få ryta ifrån, och idag är en sådan dag.

Efter tjejen i Mello rasade hatet och diskussionerna om kroppsbehåring. Det är äckligt med hår under armarna. Det är ovårdat. Det är okvinnligt. Jag kan fortsätta i all evighet utan att nöta ut någon fras.

Jag önskar att jag vågade gå orakad. Jag önskar att samhällets ideal inte hade format mig att ta för givet att jag ska raka bort all oönskad hårväxt. Jag önskar att det var mitt eget val att raka, och inte en norm.

Frågan är hur just kroppsbehåring på kvinnor kan sätta igång så mycket känslor, främst hat hos så många människor? Är det inte meningen att det ska vara ett val man själv gör, ett val man gör som människa och inte som kvinna. För hade diskussionerna flammat upp lika mycket om det vore en man som råkade blotta en orakad armhåla? Troligtvis inte.