jag är stolt över dig lilla mikkka, äntligen har du tagit ditt förnuft till fånga och köpt dig ett par morötter!
Blir bara superduperjätteirriterad! Okej, sure, skolmaten är väl inte av den bästa kvaliten. Man ska inte behöva hitta insekter i maten som någon gjorde på min gamla skola. Men jo, vi borde vara mer tacksamma för maten vi får, vi behöver inte betala för den, vi behöver inte ta med hemifrån, det finns fräsch sallad osv osv osv.
Men det var inte det jag hade tänkt snacka om, mer att 56 000 personer inte har tänkt äta skolmaten imorgon. Hur många flickor och pojkar med ätstörningar tror ni har blivit inbjudna? Hur många tror ni inte har suttit och velat. Hur många tror ni inte kämpar för att få i sig skolmaten? Hur många tror ni inte har som nästan högsta önskan att få skippa maten en dag?
Jag skulle vilja starta värsta grejen, eller okej... En gång i tiden hade jag en idé om att starta en facebook grupp som skulle få tusentals medlemmar, grejen är väl den att jag inte kommer ihåg vad det var för grupp jag skulle starta... Är less på att jag hela tiden missuppfattar och tänker ätstört när jag ser nya grupper/sidor/evenemang på älskade lilla fejjan...
hur kunde mamma ringa precis när jag dödade grisar? vilket svin!
ett big problema; jag har glömt att fota både lunch och mellis... som jag ska visa ikväll. klurigt!
- Det är okej att vilja ha ett behöva något i en relation.
- Jag har alltid möjlighet att be någon om det jag vill ha eller behöver.
- Jag kan stå ut även om jag inte får det jag vill ha eller behöver.
- Om någon säger nej till mina önskemål betyder inte det att jag inte borde ha frågat.
- Jag kan kräva mina rättigheter och fortfarande vara en bra människa.
- Det finns ingen lag som säger att andras åsikter är värda mer än mina.
- När det gäller människor jag bryr mig om kanske jag vill vara till lags, men jag måste inte alltid vara det.
- Att ständigt och jämt ge är inte allt i världen. Jag är också en viktig person!
- Om jag nekar någon en tjänst innebär det inte att jag inte tycker om den personen. Och det förstår säkert den vederbörande.
- Jag behöver inte under några som helst omständigheter säga ja till andra bara för att de ber mig om något.
- Att säga nej till någon gör inte mig till en självisk person.
- Om jag säger nej till någon och den personen blir arg på mig innebär inte det att jag borde ha sagt ja.
- Jag kan tycka om mig själv även när någon annan är arg på mig.
Detta är en del av de stärkande tankarna som står i min LIV-pärm under kapitlet Relationer. Tycker ni ska ta er en titt och verkligen försöka ta till er, för det är så sant, så sant!
jag tror att mamma och pappa har glömt berätta något för mig. min pappa är nog egentligen kines...
mitt hår ser ju så väldigt fint och fräscht ut idag, borde de inte klara en dag till utan schampotvätt? eller?
Hur fasen går det så långt att man tävlar i smalhet? För det är precis vad flickor och pojkar med ätstörningar gör. Eller okej, nu drar jag alla över en kam. Jag gjorde det. Och många med mig. Fyfasen vad jag skämdes när magen inte var platt, och självklart var jag tvungen att berätta det på bloggen. "Såhär ser min mage ut efter en måltid, uppsvälld" ungefär. Trodde jag att jag fick någon annan att må bättre då eller? Det enda jag gjorde var att berätta om alla fel på mig, för att folk inte skulle tro att jag tyckte om min "uppsvällda" mage. Jag tror att jag gör likadant nu, men jag är lite mer försiktig. Och vet ni vad min teori är? Att om jag berättar om mina framsteg, vad jag har gjort för att bli friskare, så kommer ni vilja bli lite friskare också. Vad tror ni? Det är läskigare att vara den som är "friskast av sina sjuka vänner". Det är riktig pain att vara den som är normalviktig när de andra är underviktiga, det är pain att vara den som äter 100% när de andra äter 10%. Det är hemskt att vara den som "bara" träffar sin behandlare en gång i veckan medans de andra har akutsamtal med läkare och andra behandlare flera gånger i veckan. Det är pain att vara den som man tror att sina ätstörda vänner tänker är fetast, eftersom man väger mest/äter mest/har minst samtal/behöver minst hjälp.
Men vet ni vad som också är pain? Att vara den som är inskriven på en avdelningen när vännerna som var sjuka samtidigt som en själv börjar gå tillbaka till livet. När man är den som fortfarande kämpar för att inte gå upp i vikt medans de andra kämpar för att få sluta gå på BUP, för att de är friska.
Så jag ska försöka dra lasset. Om jag berättar vilka framsteg jag har gjort, tror ni att ni skulle kunna ta några steg framåt ni också? Vad tror ni?
alltså ni får verkligen säga åt mig nu, jag har suttit och nördat mister cool med snook flera dagar, jag skäms! men den är faktiskt rätt bra...
Tove skrev ett så bra inlägg för någon dag sen som jag tycker ni ska checka in!
Tänk så mycket vi gör för att motarbeta vår eget utseende, noppar ögonbryn, vaxar och rakar bort allt hår förutom det ovanför näsan. Bantar, tränar, äter för att gå upp i vikt/få muskler, vi sminkar över, vi sminkar dit, vi gör så mycket för att motverka som vi "ska" se ut. Visst, vem gillar en finne rakt på näsan? Skulle jag go natural skulle jag ju kunna misstas för att vara en björn, skojar inte! Ni ser ju mitt långa, tjocka hår? Tänk er det på resten av kroppen, precis. Det växer som ogräs. Mina ögonbryn skulle verkligen vara "united as one" som en klass så fint hade som tema på klasskortet. Och imorse när jag sminkade mig började jag verkligen klura på varför jag sminkar mig. Foundation och concealer kan jag förstå, man vill ju ha fräsch hud, även om den är konstlad. Men mascara? För att få tjocka, långa fransar. Men varför? Varför är det långa, tjocka fransar man ska ha? Jag vill faktiskt hellre ha korta och tjocka än långa och tunna (någon som har ett supertips på volymmascara för en överkomlig summa?). Eyeliner? Jag har det för att mina fransar ska se lite tjockare ut, och för att se lite.. vet inte, jag har en bild av hur jag skulle vilja se ut. Tjock, rätt lång lugg, svart, fet, eyeliner med små kråksparkar eller vad det nu heter, röd basker och gärna röda läppar. Finfint!
Skulle nästan vilja utmana er att inte raka, noppa, sminka, klippa eller något sånt på en vecka, men jag vågar inte. Jag vill inte se ut som om jag har mansben! Och osminkad? No way! Hm, en riktig klurare det där, varför man gör så mycket mot sitt eget utseende. Man kan ju tycka att det inte är meningen att ha tunna ögonbryn om man inte föddes med det, och råkar man ha några extra kilon är det kanske meningen att man ska ha dem? Man ska träna för att må bra, och äta för att både kropp och själ ska må bra. Kroppen mår bra av "nyttigare", själen mår bra av lite mumsigare, en chokladbit då och då!
hm... naturligt. visst...
kul, askul. kuk, askuk. supersnopp. superfitta. jättebröst. superpatte. lika mogna som bruna bananer!
Frisk. Vad är friskt? När är man frisk? En del säger när man är normalviktig. När man äter som alla andra. Jag håller inte med. Eftersom sjukdomen sitter i huvudet måste man ju bli frisk i huvudet. Man kan inte bli frisk förrän man är normalviktig, faktiskt så kan man inte jobba fullt ut med att bli frisk i huvudet förrän man är frisk i kroppen, eftersom hjärnan inte fungerar som den ska när man är underviktig. Är man frisk när man inte längre uppfyller kriterierna för någon diagnos? För att jag ska räkna mig själv som frisk tänker jag att jag måste:
- Äta normalt. Inte kolla kalorier, fett, socker eller något sådant, mat som mat liksom. Inte ha något "förbjudet" eller något som är lättare eller svårare att äta.
- Det är okej att gå upp i vikt. Min kropp är okej. Den är fin som den är, även om jag går upp 10 kilo, så är den fin.
- Kunna kontrollera mina tankar, känslor och handlingar utan att det ska resultera i en stor ångestattack.
- Vara ok. Inte ha för höga krav på mig själv, hellre för låga.
- Må bra och må dåligt utan att det är någon big deal, man kan inte må bra om man inte mår lite sämre ibland!
Hm.. kommer inte på något mer. Det blev väldigt luddigt och diffust, men ungefär såhär. Sen finns det ju tusentals smågrejer, som att inte haja till varje gång jag läser ätstörning, inte tänka att "jag kunde ha tagit lite mindre" varje gång mamma eller pappa säger att portionen är lagom, inte vara livrädd för att äta för mycket, överäta, få för mycket kalorier, inte känna mig tvingad att träna, röra mig eller så. Och att det inte ska vara en så stor grej att väga sig. Vad är friskt för dig?
är jag verkligen som en liten porslinsdocka? skulle det vara hundra gånger värre om det hände mig än en mentalt stabil person? är jag skörare än de flesta?
sånt här gör mig glad. att titta på bilder och minnas att just den där stunden - då var jag så jävla lycklig!
hallelujah, tack skelleftebuss för att busskorten fungerar även på lovet, tack för att jag nu kan köpa... en ring? för de 40 spännen jag sparade!
Om jag någonsin ska gifta mig ska jag gifta mig med dig agnes. Så underbart att du bara kan ryta till, förihelvete moa, gere! Jag tänker precis som du säger, att om jag lägger upp en bild på mig själv utan att skriva att jag är missnöjd med den kanske ni tror att jag tror att jag är snygg på bilden. Visst, jag kanske är nöjd med bilden, men tänk om ni tycker att den är aaaaasful, då måste jag ju skriva att den faktiskt är ful, så att ni inte tror att jag tror för mycket.
Men samtidigt är bland det värsta jag vet är när fina människor, sånna som jag tycker ser jättebra ut klankar ner på sitt eget utseende, om inte den personen tycker om sitt eget utseende, vad ska då denne tycka om mig? Kanske borde sluta säga emot mig själv, jag vill inte att någon ska klaga på sitt utseende samtidigt som det är jätteokej att klanka ner på mig själv... Dubbelmoral hejhej...
Tycker ni sämre om en person för att h*n har en finne? För att h*n har risigt, slitet hår? För att h*n har en skabbdag? För att h*n kanske inte riktigt har lärt sig att klä sig utifrån sina egna tillgångar? Nej, precis. Det spelar ingen roll hur ful, snygg, äcklig, fräsch personen är, är man vänner så är man. Så varför är det så viktigt att vara just snygg? Vad är snyggt? Jag tycker att både blondiner och brunetter kan vara snygga, både de med A kupa och de med F kupa, det är lika snyggt med leggings som med mjukisbyxor på rätt person. Jag tror att man blir snygg om man vet att man är det. Inte sådär "hejhej, här kommer jag och alla ska kyssa mina fötter" utan bara lite, avslappnad. Det är inte så stor grej det där, man har sina bra och sina dåliga dagar, men det gör inget, för tror man på sig själv så blir man finare.
Det ska jag försöka komma ihåg nästa gång jag bara vill lägga mig under täcket för att linnet stramar runt magen/håret inte samarbetar/ingenting blir passar/påsarna under ögonen ser ut som djupa grottor. Eller okej, kanske att jag ska känna mig snygg även när jag inte har en fuldag? Självkänsla, självkänsla, kom till mig nuuuu!
Får jobba med det där, det tror jag alla behöver faktiskt. Tror ni mig inte? Lyssna på texten till Just the way you are med Bruno Mars!
undra vad bibliotekarien måste ha tänkt när jag lånar böcker i samma tema? undra vad de tänkte när jag och en medpatient bara lånade böcker om ätstörningar
Tidigare idag kände jag bara, nej, jag orkar inte mer! Min självkänsla ligger på så gott som minus. Mitt självförtroende är något högre, men jag önskar det var högre. Jag önskar att jag kunde tycka att jag var fin, att jag kunde vara nöjd med mig själv. Att jag vågade göra saker utan att fråga mig själv vad ska andra tycka? Jag vill inte leva på bekräftelse, som jag gör nu. Jag vill tro på mig själv. Jag vill kunna göra saker utan att rådfråga alla andra. Jag vill kunna köpa en tröja utan att behöva få ett ja av Marika. Jag vill kunna köra fullt ut på min "egen" stil, jag vill kunna klä mig hur jag vill, utan att bry mig om vad andra tycker. Jag vill göra saker som jag tycker om, inte för att andra vill att jag ska göra det. Jag vill känna mig bra. Jag vill känna mig duktig, nöjd. Jag vill tycka om mig själv. Jag behöver inte älska mig själv mer än någon annan tycker om mig, bara jag slipper självhatet. För jag står inte ut. Mitt mående kan inte hänga på en skör tråd, jag måste överleva en dag utan att få komplimanger och bli övertygad om att jag är bra.
Därför gick jag till biblioteket, lånade Ett liv av vikt och good enough. Jag hämtade upp Mera självkänsla! från källaren och tänkte läsa Egoboost som jag och mamma köpte kring skolstarten. Och så Befriad från ångest som jag har fått låna av Stina, mamma har däremot lånat Duktighetsfällan som jag också tänkte bläddra lite i. För läsa allt orkar jag inte, men kanske ett kapitel ur varje?
rökning förbjuden! vaddå ingång för slampor? hhöhöhöhöhööhöh, fail!
Jag har bloggat om det förr men har tänkt göra det igen; skaffa en hobby kallade jag det då. Nu kallar jag det något att distrahera sig med, något man gillar, något man blir glad av, något som gör en till något annat än "den sjuka".
Stallet är också underbart. Det är mysigt, det är avslappnande, det är kravlöst. Man kan liksom inte vara duktig eller inte på att borsta hästar. Eftersom jag tycker om det tycker förhoppningsvis även hästarna om det. Det är en härlig atmosfär där alla känner alla, man hjälps åt och man skrattar. Idag målade vi, det var mysigt, men tiden gick alldeles för snabbt!
Att träffa människor, träffa vänner kan väl ingen säga är fel? Förr var jag rädd, nu är jag mest rädd för att bli lämnad ensam, att mina nära och kära hittar någon som är bättre än mig, att jag inte duger. Men fram tills dess njuter jag av att ha folk som bryr sig om mig!
Annars då? Jag tycker om skolan, för att jag är omringad av vackra människor, för att jag älskar linjen och lär mig något varje dag. Jag tycker om att pyssla, läsa böcker, måla, och rita, gosa, läsa bloggar eller andra "självbiografier" och... ätstörningar. Jag tycker om att hjälpa andra människor. Jag tror jag har hittat mina grejer, jag hoppas det. Vad tycker du om att göra?
Ni vet vad jag gör på fritiden; jag dansar, jag är i stallet, jag är med vänner.
Jag dansar för att jag älskar det. Man får bättra kontroll över sin kropp, bättre kroppskännedom. Man rör på sig hyffsat mycket, tillräckligt för att kroppen ska må bra av det, tillräckligt lite för att kroppen inte ska säga nej.
Till imorgon (ja, numera har vi två danslektioner i veckan) ska vi göra 10 situps och 10 armhävningar. Jag ska inte göra dem. För jag vet vad konsekvenserna blir. Antigen får jag skäll för att jag smygtränar. Eller så blir jag besatt. "Bara 10 till, några till ditt fetto, dubbelt så många, snabbare, bättre, mer!!!". Samma sak nästa dag, men det dubbla. Jag blir fast. Ungefär som en nykter alkholist som aldrig ska dricka igen. Så är det.
Stallet är också underbart. Det är mysigt, det är avslappnande, det är kravlöst. Man kan liksom inte vara duktig eller inte på att borsta hästar. Eftersom jag tycker om det tycker förhoppningsvis även hästarna om det. Det är en härlig atmosfär där alla känner alla, man hjälps åt och man skrattar. Idag målade vi, det var mysigt, men tiden gick alldeles för snabbt!
Att träffa människor, träffa vänner kan väl ingen säga är fel? Förr var jag rädd, nu är jag mest rädd för att bli lämnad ensam, att mina nära och kära hittar någon som är bättre än mig, att jag inte duger. Men fram tills dess njuter jag av att ha folk som bryr sig om mig!
Annars då? Jag tycker om skolan, för att jag är omringad av vackra människor, för att jag älskar linjen och lär mig något varje dag. Jag tycker om att pyssla, läsa böcker, måla, och rita, gosa, läsa bloggar eller andra "självbiografier" och... ätstörningar. Jag tycker om att hjälpa andra människor. Jag tror jag har hittat mina grejer, jag hoppas det. Vad tycker du om att göra?
fanny har redigerat bilden, så anklaga inte mig för att den spåra!
jag övervägde starkt att inte öppna ögonen när vi anlände till umedalen, det var så skönt att sova!
Även idag var gruppen bra, innan gjorde jag en Step Wise, det busigaste är att jag är den första, alltså absolut första som gör den. Jag var testpatient och sen, för ett år sen började jag "på riktigt". På ett sätt är det triggande, eftersom jag "vill" svara på ett annat sätt, men samtidigt älskar jag att få resultatet som visar att jag ligger på samma nivå som en "normal" i... men gud vad var det? Kreativitet tror jag. Däremot är jag låååååångt utanför både de "normala" och "en normal UNS:are" i självkritik - något att jobba med!
Idag på gruppen jobbade vi med medveten närvaro och Var och Hur färdigheter, mest med att beskriva utan att värdera. Vi fick beskriva några bilder, vet ni hur svårt det är att inte använda söt, fin, ful, fet, smal, tunn, snygg osv?
Idag på gruppen jobbade vi med medveten närvaro och Var och Hur färdigheter, mest med att beskriva utan att värdera. Vi fick beskriva några bilder, vet ni hur svårt det är att inte använda söt, fin, ful, fet, smal, tunn, snygg osv?
För att beskriva denna bild skulle man alltså kunna säga; två glada flickor som kastar gula löv. Den ena har brunt hår och pannlugg, hon kisar med ögonen och ler stort, med tänderna. Hon har en grå tshirt med en röd text. Den andra flickan sitter till höger om de andra är också glad, hennes brun/blonda hår hänger framför halva ansiktet. Hon har en svart halsduk, man ser inte hela personerna eftersom det är löv ivägen.
Alltså ska man skippa att säga att det t.ex. var två söta flickor, den ena lite snyggare än den andra. Hon har en ful tshirt, håret är fult, den ena är smal osv osv osv. Ni fattar grejen?
Alltså ska man skippa att säga att det t.ex. var två söta flickor, den ena lite snyggare än den andra. Hon har en ful tshirt, håret är fult, den ena är smal osv osv osv. Ni fattar grejen?
Detta ska jag alltså träna på i veckan, att beskriva, deltaga, göra en sak åt gången, inte dömma och lite till. (Sanningen är att jag glömt vad de andra sakerna var).
imorgon börjar gruppen, vad ska jag ha på miggggggggg?
Många säger att det bara är att bestämma sig. En del säger att man måste bestämma sig om och om igen och en del påstår att man måste bestämma sig och få massa hjälp. Jag tror på att man måste bestämma sig om och om och om och om igen och utöver det ha det jävligt tufft. Jag tror på att man måste vilja, har man inte viljan kan man lika gärna skita i det. För att bli frisk måste man utmana, hela tiden, man måste vara beredd på fajt hela tiden, aldrig "ta en paus", vänta eller sitta på händerna. Vilket jag gör. Ofta. Måste jag inte utmana gör jag det inte, även om jag vill bli frisk. Om någon skulle bestämma att jag var tvungen att äta glass till mellis istället för ett äpple skulle jag göra det, med några liter ångest som topping. Och självklart en massa tårar och "jag ska inte!" första gångerna, men sen skulle det vara okej. Om jag skulle hitta på samma sak själv skulle jag nog inte ha lika mycket ångest, men det skulle nog inte hända inom det närmaste året. Även det är dubbelt. Jag vill kunna själv, men jag kan inte själv - om ni förstår skillnaden? Ungefär samma är tillexempel att när jag ville äta middag hos Stina så gjorde jag det, men jag ville inte äta skollunch, ändå gjorde jag det, men då hade jag en massa ångest, vilket jag inte hade hos Stina.
Så, fram med boxningshandskarna och plocka fram viljan och bara gör! Skit i vad Ana skriker i ditt huvud, hon har fel. Hon har alltid fel. Lyssna på ditt sunda förnuft eller din friska omgivning som vill dig väl!
förklaring till förra inläggets rubrik; vi skulle vara patienter idag på OP:n när man skulle lära sig att bädda med en patient i sängen. en tjej sa, när jag slappnade av för att verkligen spela sjuk, "oj, oj, vilken tung patient!". gråter inombords. gråter blod inombords.
förklaring till förra inläggets rubrik; vi skulle vara patienter idag på OP:n när man skulle lära sig att bädda med en patient i sängen. en tjej sa, när jag slappnade av för att verkligen spela sjuk, "oj, oj, vilken tung patient!". gråter inombords. gråter blod inombords.
älskar denna bild på mig och min syster!
det är inte ovanligt att hitta ett skärsår undangömt, inte heller tårar som gärna kryper fram
Har ni tänkt på hur många som faktiskt mår/har mått dåligt? Jag har smått börjat inse det, hur många det är som blir deppiga en vinter eller som har några ångestattacker då och då. Har ni tänkt på det? Hur vanligt det är? Men hur tabubelagt det är? Man ska låtsas vara perfekt och hålla uppe fasaden, man ska inte visa att man skriker inombords, att man har problem hemma eller att man just har legat under täcket och funderat på alternativ för att avsluta jordelivet. Förra veckan pratade jag och Stina om det och i veckan har vi haft lite deeptalk på lektionerna (och förra veckan, och veckan före det...) och det är sjukt många som har kännt sig enormt värdelösa och funderat på vem som skulle gråta på deras begravning. Tragiskt egentligen, att man inte "får" berätta det. Ska vi testa en grej? Ni berättar om ni har någon sorts "mörk bakgrund" eller någon sorts erfarenhet? Det kan vara att ni inte tyckte livet lyste så glatt en vecka förrförra hösten eller att din morfar gick bort och du funderade mycket på livet och döden. Det skulle vara jätteintressant att läsa, och jag tror att det visar att det faktiskt inte alls är många som går igenom livet utan en, två eller tjugo svackor. Tell me, ni kan vara så anonyma ni vill, och är det bara jag som ska få veta? Men skicka ett mail! [email protected], ge det en chans, jag tror det kan bli intressant!
märks det att jag fryser just nu? bloggar om varma täcken, varma handdukar och mjuka filtar
När man sitter där med sin ångest och man har absolut ingen aning om vars man ska ta vägen med den, vad gör man då? Jag har några tips som oftast fungerar för mig, vad fungerar för dig? Kommentera så sätter jag ihop ett till inlägg med era tips!
♥ Sova! Krypa ner i ett varmt täcke och sova tills man vaknar, helt ångestfri! Fungerar alltid, problemet är ju bara att kunna ligga still och slappna av i sängen.
♥ Åka bil, helt kravlöst. Bara titta på skogen som far förbi, på fina hus och andra bilar.
♥ Krypa in i en varm filt/riskudde/uppvärmd handduk och bli kliad eller stryken på ryggen, funkar oftast att bli kliad, stryken är värre.
♥ Lyssna på musik, jättehögt och sjunga som en tok, så högt att man inte hör sina egna tankar.
♥ Träffa en vän, man kan vara jättedepp och bara tänka en massa skit från början, men efter ett tag ler man - och bäst av allt, man kan inte skada sig själv, man har någon som "vaktar".
♥ Gå ut bland folk, helst krypa in i filt och sätta sig med knäna uppdragna och lyssna på vad de säger, bara lyssna.
♥ Mind Fulness, Berg-Stabil kanske?
♥ Skriva ner allt man känner och tänker, lugnt. Beskriva precis ALLT som åker igenom hjärnan - går det inte att uppfatta? Skriv det!
♥ Är det äckel känslor? Ta en dusch, raka benen, tvätta håret, smörj in dig i en body lotion och blås håret - hoppsan sa, vem kan kalla dig äcklig?
Mina tips som sagt, vet en del andra som inte funkar för mig - ska jag skriva dem också?
Mina tips som sagt, vet en del andra som inte funkar för mig - ska jag skriva dem också?
vad är motsattsen till berg då? "jag är ett berg - jag är en dal?"
Mindfulness och medveten närvaro har aldrig varit min grej. Jag har ratat det, sagt nej utan att testa under mina månader på avdelningen. Sagt nej mest bara för att jag var rädd för att bli frisk. Någon gång har jag flaggat om att det är jobbigt, kom och gör en övning med mig, men så fort det blivit bättre hatade jag det igen. Förra hösten gav jag det en ärlig chans. Testade Berg-Stabil för att kunna somna och sova hela natten. Det är enkelt, det gäller bara att komma ihåg att göra den!
Har letat efter hela berättelsen, för det är faktiskt ett helt A4:a där det står precis hur man ska göra, men jag hittar det inte så jag tänkte istället köra light versionen, som jag gjorde innan jag skulle somna.
1. Blunda och försök slappna av i hela kroppen, om det är svårt att sitta upp går det ju kalasbra att ligga ner!
2. Andas in och säg tyst till dig själv; jag är ett berg.
3 Andas ut och säg tyst till dig själv; jag är stabil.
4. Upprepa några gånger, till du känner dig helt avslappnad och lugn.
Easypeasy! Körde den idag innan jag skulle ringa ett samtal, hatar att prata i telefon, tyvärr kan jag aldrig hålla koll på om jag andas in eller ut så jag tänker alltid "andas in, jag är ett berg - andas ut, jag är stabil".
Du behöver inte bara göra den här när du inte kan sova, det funkar till det mesta!
- När du har ångest och oro och måste sakta ner andningen.
- När du har ångest och oro och måste sakta ner andningen.
- För att somna och sova djupt.
- Om du är nervös.
- För att känna dig typ harmonisk.
Måste få förklara rubriken också, det var en kille på avdelningen som just var färdig behandlings assisten som inte fattade Berg-Stabil, jätteroligt när det hände!
Måste få förklara rubriken också, det var en kille på avdelningen som just var färdig behandlings assisten som inte fattade Berg-Stabil, jätteroligt när det hände!
fattar inte att jag publicerar en bild när jag är ofixad och har mjukisbrallor x3?
Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. 
