och jag är så tacksam för att jag är sjuk på 2000talet, med läkemedel och bra behandlingar.

Hur gör man? Hur gör man för att bli helt fri? Frisk? Kan man bara säga nej, jag vill inte mer? Eller måste man kämpa?
För varför ska jag kämpa? När mitt liv är ganska bra. Ett par ångeststunder då och då som slutar i gråt och självhat. Livet rullar ju på.
 
Jag tar mig inte tiden att aktivt välja friheten. Stå ut med ångesten. Andas in. Andas ut. Låta den passera och se att den dalar. Andas in. Andas ut. Acceptera. Inse. Andas in. Andas ut. Hitta det positiva i livet. I mig själv. Se att jag duger. Andas in. Andas ut. Gör jag det? Kan jag? Får jag? Vill jag?
 
Det är inget som hindrar mig, bara jag själv. Identiteten som ätstörd. Möjligheten att skylla dåligt mående på sjukdomen.
Men så mycket som jag inte vill ha mer. Ångesttankar. De höga kraven. Ärren på mina armar som personalen på IVA märker, men inte frågar om. Svårigheterna med portioner, mättnadskänsla och hunger. Att kontrollera sin träning. Kanske jag bör vara mer försiktig än jag är?
 
Det är svårt. Det där med friskheten. Friheten. Som jag vill ha, men inte vill kämpa för.

tre fina, equalize och att leva under lika villkor

Hej! Länge sen sist, jag tänker ofta att jag vill skriva av mig lite och helst av allt visa fina outfits. Som aldrig blir av. Ops.
 
Vad jag egentligen tänkte berätta om var en himla bra grej. Som många av er säkert redan vet tror jag på lika villkor för kvinnor och män. Jag vill tjäna samma pengar som en man, jag vill ha samma makt och sällan bli ifrågasatt på grund av mitt kön. Jag vill inte att mannen ska vara normen och att jag, på grund av mitt kön, ska vara mindre duktig eller kompetent till vissa saker. Jag vill att mina framtida barn ska få samma villkor, oavsett kön.
 
Mina tre fina vänner, Marika, Lisa och Frida tänker likadant och tog saken i egna händer. "Idag är vårt samhälle indelat i två specifika fack, tjejer och killar." "Men någon måste ju göra något, oavsett liten eller stor åtgärd och som man brukar säga "Rom byggdes inte på en dag"."
De bestämde sig för att designa tygpåsar för båda könen. Inga herrpåsar och inga dampåsar. Tygväskor, för alla. Att de dessutom är svinsnygga är ju bara ett plus!
I skrivande stund finns det tre tryck och redan den 14-15 mars går de att hitta dem på UF-mässan i Skellefteå! Annars går det att beställa via deras blogg: http://equalize.blogg.se tips!!
Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.