sagan om skulden och skammen.

Skulden. Skammen. Ni känner igen känslan? Den som gnager ur er inifrån, från tårna och uppåt, vidare, för att tillslut ta över alla era tankar. Som ett virus, som inte går att bota.

När jag var som sjukast mådde mina anhöriga dåligt på grund av mig. Mina föräldrar orkade inte. De orkade inte mig. De orkade inte med en sluten avdelning. De orkade heller ibland inte med livet.
Mina syskon ville inte ta hem vänner, vem vet om det var full kalabalik och jag hade bestämt mig för att ta mig ut?

Den skuldkänslan. Att jag skadade de människor jag bryr mig om mest, både fysiskt och psykiskt. Den skammen. Att livet hemmavid hade kunnat se helt annorlunda ut idag. Så annorlunda att vi hade varit fem i familjen, med mig i en helt annan familj. Var jag så hemsk att inte ens de som alltid ska finnas där inte orkade med mig?

Men jag inser, jag inser att det kanske hade varit bra. Att få komma bort. Få försöka tygla ångesten. Bort från hemmet. Bort från barnpsyk. Bort från allt som innebar ångest.

Trots att det är många år sedan nu, påminner skuldkänslorna mig än idag, varje dag.
"Du gjorde det för att överleva, hade du inte gjort som du gjorde hade du inte funnits idag"
Tack vare min behandlare har jag insett att, trots alla jag skadade, så var detta sätt det enda. Jag gjorde det för att hålla mig vid liv. Och det är på grund av citat likt dessa som jag fortfarande går i behandling. Trots att det är fem år sedan jag blev sjuk.

Malin skrev:

Hur går det för dig nu och hur mår du? Var rädd om dig! Kram


DATUM: 2013-04-10 KLOCKAN: 12:50:04
Rakel skrev:

BÄSTA MOA!


Rakels blogg: http://rakeleklund.blogg.se
DATUM: 2013-04-10 KLOCKAN: 20:58:16
p skrev:

HEJ du är med i vår blogglista. Hoppas du fortfarande vill det. Om du har något tips på vad du vill att vi ska skriva om så kommentera bara.
Kram P


ps blogg: http://psykiatrin.blogg.se
DATUM: 2013-08-07 KLOCKAN: 18:03:25
Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuk skrev:

Jag känner så igen mig i allt du skriver. Sluta inte skriva, du är duktig.


Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuks blogg: http://piiket.blogg.se
DATUM: 2013-08-26 KLOCKAN: 09:43:06
Malin Rosén skrev:

Hej tjejen!
Läser att du tampas med en ätstörning, vilket gör ont inom mig att läsa. Livet är till för att njutas. Jag har själv haft ätstörningar men är idag fullt frisk, är 20 år och har utbildat mig till livscoach för att hjälpa ungdomar med psykisk ohälsa. När jag började träna upp min självkänsla och märkte att det gav resultat gav det mig en otrolig kick. När jag nu älskar mig själv precis som jag är känner jag inget behov att förändra något på mig själv. Lycka och tillfredsställelse med sig själv kommer inifrån. Otränad självkänsla brukar tyvärr ligga till grund för psykiska sjukdomar som ätstörningar.

Om du skulle vilja bli mer nöjd med dig själv så hjälper jag gärna till. Eller är det något annat mål du vill uppnå? Tveka inte för att höra av dig. Jag uppskattade själv under mitt tillfrisknande att någon som själv haft ätstörningar hjälpte mig. Då vet man på riktigt att den man får hjälp av förstår och kan reflektera på ett annat sätt, än personer som läst sig till vad ätstörningar är.

Du kan mejla mig på [email protected] och besöka min hemsida www.senseworkout.se

Varma hälsningar
Malin Rosén


Malin Roséns blogg: http://www.senseworkout.se
DATUM: 2014-02-08 KLOCKAN: 12:13:04

                             FRÅGA INNAN DU LÅNAR EN BILD, JAG VILL VETA VARS MINA BILDER TAR VÄGEN.
                             SKIPPA DE ELAKA OCH PUCKADE KOMMENTARERNA, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
                             JAG HAR EN ALLTID PÅGÅENDE FRÅGESTUND, TITTA ÅT HÖGER OCH KLICKA DIG VIDARE.
                             ÄR DIN KOMMENTAR SNÄPPET FÖR PERSONLIG? MAILA MIG:
[email protected]


VAD HETER DU?
Kom ihåg mig?

DIN MAILADRESS (enbart moa ser den)


VAD HETER DIN BLOGG?


VARSÅGOD OCH SKRIV:

Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.