en liten berättelse om något som en gång var min verklighet.

Jag var rädd. Jätterädd. Rädd att bli hittad. Rädd att inte bli hittad. Rädd att inte hitta. Rädd för mig själv. Rädd att inte komma tillbaka hel och ren. Rädd att inte komma tillbaka.

Jag visste inte vad klockan var, hur länge hade jag varit borta? Hade de slutat leta? Hade de hunnit äta och stöka bort lunchen? Hade kvällspersonalen börjat komma? Hade dagen börjat vandra hemåt?

Det är få dagar jag minns lika väl som första gången jag lyckades slita mig ifrån mamma och min favoritskötare ute på en promenad. Vi skulle precis gå in genom huvudingången när jag kom på att promenaden hade blivit för kort. Det hade gått 28 minuter och inte 30, vilket var helt otänkbart.
Jag minns hur mycket jag ville att mamma skulle springa efter mig och säga NEJ! och sen dra mig in genom ingången, genom den långa korridoren och upp till våning 4. Men jag sprang. Och sprang och sprang och sprang.
Sen gick jag. Långt. Genom skogen. Förbi IKSU. Förbi Barnens Hus och förbi lägenheten. Jag började närma oss våra vanliga promendspår, kanske någon skulle hitta mig och ta mig tillbaka till avdelningen? Hade de ringt polisen än?

Jag var rädd för bilarna. Det var så enkelt. Ett litet skutt och jag låg under de tunga däcken och skulle slippa allt. Jag ville, det kändes som jag borde. Men jag vågade inte. Ville inte.
Jag ville bli hittad, så jag slapp vara ensam med alla tankar. Alla tvångstankar, borden och måsten. Jag ville att mamma skulle ge mig en kram och säga att nu skulle allt bli bra.

Jag satte mig utanför en ingång och väntade. Insåg att ingen skulle komma. Ingen saknade mig. Gick tillbaka och skämdes. Skämdes för att jag inte klarat att ta mitt liv. Skämdes för att jag inte hade rört på mig mer. När jag ändå hade chansen. Och skämdes för att jag hade orsakat smärta och extra arbete. La mig i sängen och grät. Jag hade misslyckats. Än en gång. Som vanligt.
oscar skrev:

♥♥♥


DATUM: 2011-09-10 KLOCKAN: 15:20:46
Lisette skrev:

Får ont i hjärtat av att läsa det här.


Lisettes blogg: http://verklighetsflykting.blogg.se/
DATUM: 2011-09-10 KLOCKAN: 16:30:02
Caroline skrev:

<3


Carolines blogg: http://carolinesvirrvarr.blogg.se/
DATUM: 2011-09-11 KLOCKAN: 00:33:14
Maria Bokvist skrev:

Jag gjorde samma sak, en tjej hade häng sig och sen dagen efter så var pappa och jag ute sen när vi gick in så sprang jag i väg men fyra personalen hade sprungit efter mig, så blev jag buren till avdelningen.


DATUM: 2011-09-11 KLOCKAN: 10:55:42
Felicia skrev:


Felicias blogg: http://frenchtoast.blogg.se/
DATUM: 2011-09-11 KLOCKAN: 12:01:43
ida skrev:

<3


idas blogg: http://idalundgren.blogg.se/
DATUM: 2011-09-11 KLOCKAN: 18:13:42
stina skrev:

Det är tuff läsning du bjuder på Moa... Jättesvårt att ta till sig alla de tankar och känslor du haft.. Mest av allt hade jag velat hitta dig när du satt ensam med dina tankar.. och ge dig en stor KRAM!! <3


DATUM: 2011-09-12 KLOCKAN: 16:30:54
Mamma skrev:

Så starkt du skrivit om DEN dagen! En av mina värsta, hemskaste dagar. Allt stämmer som jag minns det och det är bra att du kan sätta ord på hur det var för dig. Jag kan förstå lite mer nu. Allt stämmer, utom att du skriver att ingen saknade dig. Vi saknade dig varje sekund du var borta!!!! Jag var utom mig av oro för vad som kunde hända. Polisen var tillkallad och letade.

Jag älskar dig! Och jag är så stolt över dig, min fina dotter <3


DATUM: 2011-09-15 KLOCKAN: 12:17:24

                             FRÅGA INNAN DU LÅNAR EN BILD, JAG VILL VETA VARS MINA BILDER TAR VÄGEN.
                             SKIPPA DE ELAKA OCH PUCKADE KOMMENTARERNA, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
                             JAG HAR EN ALLTID PÅGÅENDE FRÅGESTUND, TITTA ÅT HÖGER OCH KLICKA DIG VIDARE.
                             ÄR DIN KOMMENTAR SNÄPPET FÖR PERSONLIG? MAILA MIG:
moaasblogg@live.se


VAD HETER DU?
Kom ihåg mig?

DIN MAILADRESS (enbart moa ser den)


VAD HETER DIN BLOGG?


VARSÅGOD OCH SKRIV:

Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.