Och så var det återigen dags för farmor och farfars årliga resa till Cypern, även denna gång i sex månader. De kommer hem lagom till påsk, när all snö och kyla är som bortblåst. Nog är jag avis nog! Och nog kommer jag sakna dem nog.

Vilken fin bild du hittat/tagit ^^

Men vi får packa våra väskor, råna en bank och hälsa på dem! ;)

Hej moa! Har läst din blogg sedan du började blogga på moaasvardag. Och du är så himla stark, att du kämpat och tagit dig så långt mot denna hemska sjukdom.



Jag är själv sjuk i anorexi , men jag kan inte fatta det. Kan inte förstå. Hur gjorde du för bestämma dig att bli frisk?

Går på äsenheten i Falun om jag går ner mer tills nästa vecka så finns det hot och risk om att bli inlagd men jag tror inte på dem. Men jag vill inte bli inlagd har varit det en gång förr och jag vill aldrig mera tillbaka. Lite tips skulle vara jättesnällt! Massa kramar till dig moa, du är så stark och så fin!



Du behöver abslut inte svara men jag skulle vara enormt tacksam!

Svara antingen i kommentars spalten, i ett inlägg eller i ett mejl om du vill svara!