Nya vänner. En bättre relation till mina nära och kära. En starkare insida. Färre vänner. Missat "ungdomen" och år som jag aldrig kan få tillbaka. Inte gått ut högstadiet med fulla betyg. En dosett full med medicin. Oräkneliga månader inom slutenvården. Självförakt. Hjärtfel. Depression. Ångestattacker. Tvångstankar och rädslor. Tunnare hår. Självskadebeteende. Självmordstankar och några väldigt, väldigt, mesiga självmordsförsök. En ny Moa. Fått mig att ljuga och lura människor jag bryr mig om.

Detta är vad anorexin har gett mig. Detta, plus ungefär 100.000 saker till. På mindre än 3 år. Inte ens en fjärdedel är positiva saker, att jag har träffat nya, underbara människor, att jag har insett vilka vänner som var värda att behålla och vilka som säger hejdå varje gång man dippar.

Ändå väljer jag att stanna kvar i den. Jag väljer att kämpa för att må bättre och bli fri, men jag kämpar inte helhjärtat. Långt ifrån. Men jag önskar att jag gjorde. Jag önskar att jag vågade, att jag kunde, att jag fick hjälpen jag behöver. Att jag kan ta emot hjälpen jag behöver.

Jag önskar mig ifrån detta helvete som jag varje morgon vaknar upp till. En dag. En dag ska jag vara både fri och frisk.

jag är glad över att du fortfarande vaknar varje morgon även om det inte är till den värld du vill<3

moa, jag finns alltid här. alltid, alltid, även om det är för att du vill berätta att du just har köpt en ny tröja och den är jättefin, eller om det är att du håller på att dö av ångest, eller bara vill prata om allt. alltid finns jag här.

Åhh, jag är seriöst avundsjuk på dig! Du är ju helt sjukt vacker! ♥

Du är så fiiin :D

Har du tappat mkt hår under din sjukdomstid?

Kramar

moa jag är 100% säker på att du kommer att klara det, bara så att du vet.



BTW älskar den där bilden på dig <3