Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att ha så fruktansvärt dålig självkänsla. Jag hatar att jag mår dåligt. Jag hatar att det jag tar ut min ilska på är maten och självskador i olika former. Jag hatar att jag inte har motivationen till att bli fullt frisk. Jag hatar ätstörningslivet.

Men jag tror inte att mitt så kallade hat är tillräckligt. Hade jag hatat ätstörningslivet, att vara sjuk, att må dåligt och att ha dålig självkänsla hade jag haft motivationen. Då hade jag sparkat mig ut, klättrat för livet, för att bli fullt frisk. 
Tyvärr gör jag inte det. En sak går fel och den enda jag anklagar är mig själv. Det enda jag tar ut min ilska på är maten. Det enda sättet jag visar att jag är ledsen och mår dåligt på är att gråta och skrika.

Vet ni vad jag skulle vilja? Jag skulle vilja ta emot hjälpen. Jag skulle vilja kunna skicka ett sms till mamma och säga, jag mår skit, komochhämtamigannarsdörjag, jag skulle vilja gå till Marika och ge henne en fet, stor kram och gråta ut. Jag skulle vilja kunna träffa vem jag vill, ta hjälp av alla de hundratals som erbjuder sig att ge mig rätt hjälp. Att stödja mig. Tänk om jag kunde göra det. Men det är så svårt, för jag vill inte vara jobbig. Och nej, jag kanske inte är jobbig, men skulle jag väl komma igång skulle jag nog höra av mig mer än en gång per månad. Det skulle bli jobbigt i längden. Jag skulle bli jobbig.

Jag vill vara en sån där som gråter var som helst, när som helst, utan att skämmas. Jag vill vara en riktig kämpe, på riktigt! Jag har hört en miljard gånger att jag är stark, att jag är en kämpe, men jag är verkligen inte det!!! Jag förstår inte hur någon kan tänka det?

Jag vill bli frisk, men just nu känner jag bara hur jag inte fixar det. Jag skulle behöva mer hjälp, men det finns inte mer hjälp att få... Jag måste bara hitta motivationen och göra det själv.... Hur svårt det än ser ut att vara..

det rör sig så mycket där inne, som ingen ser. knappt ens jag själv.

Åh. Vill ju att du ska må bra, Moa. Men vet du en sak? Bara för att man inte kämpar 100% exakt varje dag och för att man ibland mår kasst betyder inte det att man inte är stark. Vem kan vara stark hela tiden liksom? Hoppas, hoppas att det blir bättre ♥

Moa jag tror verkligen på dig du kommer bli frisk!

Haha du kanske inte minns vem jag är men skitsamma, jag minns iallafall dig från hörneforsopen som en väldigt glad och rolig person och jag vet att du kan klara det här!

EXAKT så känner jag också. Speciellt det där med att höra av sig till andra. Jag har så fina vänner som jag skulle vilje ringa till och prata med, men jag vågar inte. Jag skulle i så fall prata med dom flera gånger per dag, hela tiden, dom skulle säkert tröttna efter 2 samtal. Nu ringer jag aldrig, även fast jag verkligen verkligen vill. Ja vet inte vad jag ville ha sagt med det här haha, men jag kände bara igen mig så fruktansvärt mycket ;P



Och du är ju visst stark! Vet du egentligen vad du har klarat dig igenom och lyckats med? Det gör bara någon som är en stark kämpe.

Du är visst stark, se bara hur långt du kommit!! Att ha dåliga dagar och svackor visar bara på att du är mänsklig. Jag vet inte hur det är att ha en ätstörning, men jag vet hur det är att vara tvungen att kämpa för att orka med livet. Du kan visst ringa din mamma och säga "jag mår skit, komochhämtamigannarsdörjag" och gå till Marika och ge henne en fet, stor kram och gråta ut - detta tror jag de mer än gärna gör med största kärlek till dig! Du vågar ta stöd från dina nära och kära, det är det de är till för; att finnas där för dig när du behöver det i vått och torrt. Ta kraft och stöd i dem så orkar du ta de jobbiga stegen som krävs för att komma dit du önskar dig <3

om jag klarade det så gör du också det. du är stark om du så tror på det eller inte. du är fantastisk och jag älskar dig <3

Du ÄR stark, och du har tagit dig en bra bit framåt, vilket visar att du har kämpat. Jag tror på dig, att du kommer klara det här! Det kommer ju att ta sin tid, men jag kommer stödja dig, varje meter på vägen! Du får aldrig, ALDRIG ge upp på dig själv, det tillåter inte jag.

:(

Du är inte jobbig om du säger vänligt att du behöver någon som lyssnar, kramar, hämtar, stöttar eller vad det nu kan vara. Du vågar ta den hjälp du behöver, vi är ju så många runt dig, vi orkar!

Älskar dig!

du är aldrig aldrigaldrig jobbig moa.

Ååh Moa jag vet PRECIS hur du känner, och det är inte kul att känna så. Men du har tagit dig en bit på vägen då kan du fortsätta framåt, se inte bakåt se bara framåt, se vilka framsteg du gjort, om du väljer att se tillbaks välj då dom hemskaste minnena och fråga dig då om du vill ha det så igen. jag vet hur inlindad man blir av ätstörningshelvetet, man älskar att man hatar det. Nu blickar du framåt, skickar iväg sms:et till din mamma, åker till Marika och gråter ut, det är helt ok. Och du är så grymt stark Moa, jag ser upp till dig! Keep on fighting för du kommer vinna! det vet jag! KRAM

Kom igen gulle, du har många som finns för dej och du har mkt att leva för, leva ett friskt liv för! Och innerst inne vill du nog bli frisk o slippa allt den sjuka skiten men samtidigt vet jag hur svårt det är allt lämna allt, men tro mej, DET GÅR! Om du verkligen ger dej fan på det, men visst kmr det dagar o veckor då allt bara känns skit o man vill skita i allt o ge upp för att det känns så mkt bättre. Men det känns ju bara bättre just då, för sen måste man klättra upp igen o hur lätt är det då? Inte alls lätt, det är verkligen en helvetes väg att gå. Och stark är du visst, som är där du är idag :) puss