har du vibrerande skor eller? de går ju inte att fånga på bild!

Ni får gärna tycka att jag är mesig nu, men jag tänkte berätta om mina framtidsdrömmar!
Efter gymnasiet är jag ju utbildad undersköterkska och kan alltså hyffsat lätt få jobb, jag tänker väl mig att jag ska jobba ett år eller två innan jag söker vidare till högskola, jag är sugen på att flytta till Umeå faktiskt, och läsa till sjuksköterska där. Min hemliga lilla dröm är faktiskt att skriva en bok. Pinsamt att jag vill det, det låter som jag är typ... att jag tror att jag är en författare bara för att jag bloggar och gillar att skriva. Äsch, jag står för det, ni får tycka att jag tror för mycket - det är okej!
Helst vill jag jobba på barnpsyk, både i öppen och sluten vård, och ni vet vad jag vill sen. Starta ett behandlingshem i Norrland. För de under 18 år. För de från 0 till 100 år. Eller kanske 10 till 25? Helst av allt skulle jag vilja att det var möjligt att alla patienter hade dygnet runt vak, men inte som vak, att någon glor på en, mer som en person som alltid finns där, som är där för att man bryr sig om personen, för att patienten inte ska behöva känna sig tvungen att träna, spy eller göra illa sig själv. Och att det alltid finns någon där när herr ångest hälsar på. Men det är dubbelt, vårdtagaren kanske känner sig tvungen att träna så fort behandlare tittar bort, bara för att chansen finns, och när patienten ska bli utskriven - då blir den ju helt ensam, blottade mot världens vassa knivar. Jag har en idé om att man när man blir lite friskare, inte längre måste träna överdrivet, spy eller göra illa sig så fort tillfälle finns att man ska samla alla patienter som är i det stadiet och alltid ha aktiviteter, skola på morgonen, någon trevlig utflykt på eftermiddagen och spela spel eller se film på kvällen. Alltid öppna dörrar och aldrig för mycket tid att tänka på. Men även den är dubbelt, patienten kanske skäms för att den är för frisk för att behöva dygnetrunt vak? Känner sig fet och äcklad, så äcklig att ingen vill vara med den hela tiden? Och så har ju Västerbottens läns landsting knappast råd att anställa så många att det alltid finns flera behandlare. Keep on dreaming...
Och så skulle jag vilja att patienterna själva ska få laga mat ibland, lära sig hantera det och äta vad de har tillagat, och att vårdtagaren ska få vara med och bestämma. Har man haft ett stort träningsbehov ska man kanske lära sig att träna på en lagom nivå för att det är roligt? Har man många "mat-myter" kanske man ska träffa en diestist som får berätta att det inte funkar så? Och framför allt: jag vill inte att det ska behövas tvångsvård. Kanske så att man bestämmer att patienten själv inte behöver välja, att det numera är personalen som bestämmer, tar hand om patienten, men inte tvångsvård. Inte LPT, bältessäng och slagsmål vid matbordet. Nej, då kan man inte vara kvar, då kanske man behöver en månad på barn/vuxenpsyk?
Och så ska det vara mysigt, alla patienter ska få sin egen tallrik och glas som man får sköta om, alla patienter ska få sitt eget rum som är mysigt inrett, inte inrett för att man inte ska kunna ta livet av sig som på psyk, det ska vara kuddar, mysiga färger och kort på patienternas nära och kära. Det är min dröm.
Och som jag har sagt en miljard gånger, att hjälpa andra är min passion. Jag älskar det! Jag vill göra allt och lite till redan nu, men jag känner faktiskt att jag måste stoppa mig själv nu. Jag har bloggen, jag ska gå gymnasiet och lära mig en massa där, jag ska gå behandling i Umeå i höst, jag vill ha ett liv också, där jag ska plugga och umgås med vänner, snart kommer det upp något nytt som jag tror ni kommer gilla, jag vill fortsätta att interjuva folk (några förslag?) men jag känner att jag kanske inte ska säga att jag vill bli en av de nya redaktörerna på SHEDO bloggen, det kan bli jobbigt... I framtiden!
av den här anledningen trivs jag bäst med självutlösaren, såhär ser det alltid ut när fanny fotar mina outfits... inte vackert!
janina skrev:

skönt att du bjuder på dig själv :)


janinas blogg: http://janinaw.blogg.se/
DATUM: 2010-09-02 KLOCKAN: 20:27:36
Anonym skrev:

Låter som en finfin idé att skriva en bok =) Det behövs ingen författarkonst för det, bara en idé och lust att skriva! sen kan andra kolla att det är korrekt grammatik och så ;) Är det om ditt liv du vill skriva boken om eller är det nåt fiktivt scenario? KRAM!


DATUM: 2010-09-02 KLOCKAN: 21:14:29
Jossi skrev:

du skriver grymt bra, o din framtidsplaner är inte dåliga dom!!! grymt :)



sv: japp,det blev det också ;D


Jossis blogg: http://josefineaspeteg.webblogg.se/
DATUM: 2010-09-08 KLOCKAN: 12:57:26

                             FRÅGA INNAN DU LÅNAR EN BILD, JAG VILL VETA VARS MINA BILDER TAR VÄGEN.
                             SKIPPA DE ELAKA OCH PUCKADE KOMMENTARERNA, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
                             JAG HAR EN ALLTID PÅGÅENDE FRÅGESTUND, TITTA ÅT HÖGER OCH KLICKA DIG VIDARE.
                             ÄR DIN KOMMENTAR SNÄPPET FÖR PERSONLIG? MAILA MIG:
[email protected]


VAD HETER DU?
Kom ihåg mig?

DIN MAILADRESS (enbart moa ser den)


VAD HETER DIN BLOGG?


VARSÅGOD OCH SKRIV:

Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.