Alltså gud, jag är så tragisk! Klockan halvfem gick jag upp och duschade, innan dess hade jag tillbringat dagen i morgonrock och trosor, jag var inte riktigt helt fräsch. Nu har jag duschat och klätt mig, fråga mig inte varför, jag hade gärna tillbringat kvällen i otvättat hår, shorts och tjocktröja. Bara för att jag ska vara ensam. Ingen vill nå mig höhö. Tragiskt. Men mest tråkigt för mig. Jag känner mig rätt ofta helt ensam, jag har aldrig folk som står i kö för att få vara med mig (okej, vem har?) eller så. Jag vill alltid ha någon att vara med. Men så är det inte. Ensamt.