Ni vet vad jag gör på fritiden; jag dansar, jag är i stallet, jag är med vänner.

Jag dansar för att jag älskar det. Man får bättra kontroll över sin kropp, bättre kroppskännedom. Man rör på sig hyffsat mycket, tillräckligt för att kroppen ska må bra av det, tillräckligt lite för att kroppen inte ska säga nej.

Till imorgon (ja, numera har vi två danslektioner i veckan) ska vi göra 10 situps och 10 armhävningar. Jag ska inte göra dem. För jag vet vad konsekvenserna blir. Antigen får jag skäll för att jag smygtränar. Eller så blir jag besatt. "Bara 10 till, några till ditt fetto, dubbelt så många, snabbare, bättre, mer!!!". Samma sak nästa dag, men det dubbla. Jag blir fast. Ungefär som en nykter alkholist som aldrig ska dricka igen. Så är det.

Stallet är också underbart. Det är mysigt, det är avslappnande, det är kravlöst. Man kan liksom inte vara duktig eller inte på att borsta hästar. Eftersom jag tycker om det tycker förhoppningsvis även hästarna om det. Det är en härlig atmosfär där alla känner alla, man hjälps åt och man skrattar. Idag målade vi, det var mysigt, men tiden gick alldeles för snabbt!

Att träffa människor, träffa vänner kan väl ingen säga är fel? Förr var jag rädd, nu är jag mest rädd för att bli lämnad ensam, att mina nära och kära hittar någon som är bättre än mig, att jag inte duger. Men fram tills dess njuter jag av att ha folk som bryr sig om mig!

Annars då? Jag tycker om skolan, för att jag är omringad av vackra människor, för att jag älskar linjen och lär mig något varje dag. Jag tycker om att pyssla, läsa böcker, måla, och rita, gosa, läsa bloggar eller andra "självbiografier" och... ätstörningar. Jag tycker om att hjälpa andra människor. Jag tror jag har hittat mina grejer, jag hoppas det. Vad tycker du om att göra?