Tänk så mycket vi gör för att motarbeta vår eget utseende, noppar ögonbryn, vaxar och rakar bort allt hår förutom det ovanför näsan. Bantar, tränar, äter för att gå upp i vikt/få muskler, vi sminkar över, vi sminkar dit, vi gör så mycket för att motverka som vi "ska" se ut. Visst, vem gillar en finne rakt på näsan? Skulle jag go natural skulle jag ju kunna misstas för att vara en björn, skojar inte! Ni ser ju mitt långa, tjocka hår? Tänk er det på resten av kroppen, precis. Det växer som ogräs. Mina ögonbryn skulle verkligen vara "united as one" som en klass så fint hade som tema på klasskortet. Och imorse när jag sminkade mig började jag verkligen klura på varför jag sminkar mig. Foundation och concealer kan jag förstå, man vill ju ha fräsch hud, även om den är konstlad. Men mascara? För att få tjocka, långa fransar. Men varför? Varför är det långa, tjocka fransar man ska ha? Jag vill faktiskt hellre ha korta och tjocka än långa och tunna (någon som har ett supertips på volymmascara för en överkomlig summa?). Eyeliner? Jag har det för att mina fransar ska se lite tjockare ut, och för att se lite.. vet inte, jag har en bild av hur jag skulle vilja se ut. Tjock, rätt lång lugg, svart, fet, eyeliner med små kråksparkar eller vad det nu heter, röd basker och gärna röda läppar. Finfint!

Skulle nästan vilja utmana er att inte raka, noppa, sminka, klippa eller något sånt på en vecka, men jag vågar inte. Jag vill inte se ut som om jag har mansben! Och osminkad? No way! Hm, en riktig klurare det där, varför man gör så mycket mot sitt eget utseende. Man kan ju tycka att det inte är meningen att ha tunna ögonbryn om man inte föddes med det, och råkar man ha några extra kilon är det kanske meningen att man ska ha dem? Man ska träna för att må bra, och äta för att både kropp och själ ska må bra. Kroppen mår bra av "nyttigare", själen mår bra av lite mumsigare, en chokladbit då och då!