vem är jag?

Förr var jag livrädd för att folk bara såg mig som sjuk, samtidigt som jag ville vara "någon". Jag vågade inte börja kämpa för jag förstod inte vad jag skulle tänka på då, skulle det bara bli tomt eller? Jag hade ett samtal med en sjuksköterska på avdelningen, hon är verkligen jättebra måste jag säga! Hon förklarade att hon aldrig sett mig som "anoreximoa på avdelningen", när hon tänkte på mig såg hon ingen sond eller förknippade mig med kamper vid matbordet. Jag fick i läxa att skriva upp vad jag tyckte om att göra, hur jag klädde mig, hur jag ville vara och hur jag ville att en kompis skulle vara.
Även idag satt jag och min behandlare och pratade om det. Jag vill inte vara sedd som "hon som är/var sjuk" eller "psykfallet som åker in och ut på BUP" men samtidigt, jag vill inte att folk ska se mig som frisk, eftersom jag inte är det. Normal, nja, vad tråkigt det låter. Visst, jag vill vara "som alla andra" men ändå vara speciell, unik. Jag vill inte ha missat halva högstadiet och varit lite småborta under de som jag bott hemma, jag vill vara en person som folk tycker om, som inte förstör eller gör att folk mår dåligt. Jag vill ha fullständiga betyg, vara kompis med alla och ha upplevt allt som alla de andra har gjort. Fast självklart, jag har några vinster med att ha gått igenom detta, eller ja, när jag har gjort klart hela behandlingen. Jag har lärt känna många underbara människor, jag kommer lära känna mig själv utifrån och in, jag kommer veta hur jag ska handskas med svåra situationer och framförallt, jag vet vad jag vill jobba med när jag blir stor!
Jag tycker du ska ta dig en funderare på det här, vem är du och vem vill du vara? Du är inte din diagnos, det är dina dåliga och dumma tankar som överskuggar dina bra och äkta tankar. Tänk på det nästa gång du känner dig äcklig, värdelös eller vad det nu är du tänker om dig själv!
moa skrev:

Moa, du är verkligen unik och speciell. Och så underbart snäll, kreativ, en superduperbra vän, och hur vacker som helst. Du vet det va?


moas blogg: http://moaornberg.blogg.se/
DATUM: 2010-05-03 KLOCKAN: 16:30:14
emelie skrev:

Jag är mycket imponerad av dig, Moa! Vilken motivation du kämpat fram!

Jag hoppas att du vet, att du hjälper så många tjejer som är i den situation som du krigar dig igenom just nu. Dina tänkvärda ord, de får en att fundera. det får en person att tänka efter. Du är en kämpe av dess like! och jag beundrar din styrka.

Du förmedlar så mycket känslor, du hjälper alla med deras självförtroende och självkänsla genom att vara den du är.



Fortsätt i den här stilen! Du är så fruktansvärt duktig! Jag vet att det är en lång väg tillbaka till det "normala livet" men jag är övertygad om att du kommer klara detta! Du är en envis men extremt fin och omtänksam tjej! Jag kan garantera att jag inte är den enda som ser upp till dig!



Precis som du säger, så har du kanske missat en hel del av din ungdom, inte fått göra allt som dina vänner gjort. Inte kunnat vara den du vill vara. Utan kämpat med dessa otäcka tankar och handlingar.

Men, du har vuxit som person, vuxit som människa.



Jag tror på dig!

KRAMAR


emelies blogg: http://eemelieberg.blogg.se/
DATUM: 2010-05-03 KLOCKAN: 22:31:01

                             FRÅGA INNAN DU LÅNAR EN BILD, JAG VILL VETA VARS MINA BILDER TAR VÄGEN.
                             SKIPPA DE ELAKA OCH PUCKADE KOMMENTARERNA, JAG ÄR INTE INTRESSERAD.
                             JAG HAR EN ALLTID PÅGÅENDE FRÅGESTUND, TITTA ÅT HÖGER OCH KLICKA DIG VIDARE.
                             ÄR DIN KOMMENTAR SNÄPPET FÖR PERSONLIG? MAILA MIG:
[email protected]


VAD HETER DU?
Kom ihåg mig?

DIN MAILADRESS (enbart moa ser den)


VAD HETER DIN BLOGG?


VARSÅGOD OCH SKRIV:

Enbartmoa. 168 cm lång. Född -94. Oktoberbarn. Hamnbo. Vård-och omsorgs elev. Äldst av fyra syskon. Fotbollsspelare. Gillar att stallhänga. Klädintresserad. Social. Läs mer här.