Glad: När jag är glad känner jag mig som en gul boll. Lätt, studsande och kan göra vad jag vill. Allting känns möjligt, man kan göra precis vad man vill och livet leker. Ler, skrattar och busar. Ja, de flesta vet hur det känns att vara glad och när man känner glädje vet man det också.

Intresse: Jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska förklara. Livslusten finns och man längtar efter saker, man är törstig på livet och vill uppleva allt. Man är intresserad av andra människor och andra sin omgivning.

Förvåning: Förvåning är en hemskt kort känsla, den går nästan direkt över till någon annan känsla, det beror på vad som överraskar den.

Ilska: När man känner sig hotad slår ilskan igång, för att försvara sig själv. Ofta upplever man ilska när man t.ex. är rädd eller ledsen. Ilskan måste egentligen ut, eller alla känslor behöver det, det försvinner aldrig av sig själv. Jag tycker det är hemskt att vara arg. Jag vet inte vars jag ska ta vägen eller vad jag ska göra, ofta vill jag bara att någon ska komma och hålla om mig, jag känner mig alltid så rädd för allting och kan aldrig gå med på något som inte är till min fördel.

Sorg: Tårar tänker jag. Svart och mörkblått. Inga framtidsdrömmar. Självmordstankar. Det känns som om man sitter inburad och inte kan se längre än näsan sträcker sig, allt man gör blir impulsivt och ingen förstår. Som sagt, det går ofta över till ilska.

Skam: "Jag duger inte, jag är så dåligt, ingen vill ha mig" Även här existerar knappt framtidsdrömmar efter en längre tids skam. Jag tänker att alla människor med ätstörningar har extremt hög skam. Allt är fel, antigen mot sig själv eller mot någon annan, det är alltid en själv som ska göra allt, rädda världen om så någon sa det.

Leda: Haha, jag vet knappt vad leda betyder, måste googla(a)

Apati, uttråkad, inget är rätt. Helt enkelt, när man inte orkar mer.

Rädsla: Rädsla täcker en hel del. Allt från "vanlig" rädsla till ångest och fobier. Lärde mig i höstas att t.ex. man går in i ett rum och ser en orm, då blir man rädd. Nästa gång man ska gå in i rummet tror man att det ligger en orm där är man inte rädd, då är det ångest. Kanske dåligt exempel, men ni förstår grejen?

Avsky: Kanske nästan som skam, fast skam är mer riktat mot en själv. Hat kanske är ett bättre ord. Man tycker inte om, hatar, ogillar.

Jag kände att det inte blev något bra inlägg men jag publicerar ändå, ni får ha det så bra så ses vi imorgon!