Mitt humör har verkligen ingen "vanlig" linje. Till middagen åt jag våfflor, en utmaningsmåltid. Fanny behövde bara sätta sig där och berätta om vad hennes gympalärare hade sagt för att jag skulle bli sur. Hon påstod att han hade sagt något jag tyckte lät jätte konstigt, att fotbollsspelare måste springa snabbare än de andra när de sprang på tid. Detta förstörde den sista våfflan, den åts inte. Vägrade säga vilken smak jag ville ha på näringsdrycken.

Blev supersur på mamma när hon skulle hjälpa mig med HK;n också, sen får jag superdåligt samvete för att jag inte är snäll och glad hela tiden. Som jag vill vara.

Men idag på eftermiddagen hade jag super trevligt, tills jag inte kunde svara rätt på alla frågor om WW2, panikade och ville bara slippa provet. Det var en glad Moa på bilden också (jag som inte tycker om bild!). Det är extremt jobbigt! Det känns som om det inte är jag som styr, att det bara händer och jag råkar vara den som agerar. Jag vet inte vad jag riktigt ska göra? Extremt jobbigt som sagt...

foto; lillasyster

först; vilken fin bild!

sen; jag tror det är helt normalt att ha ett humör som "inte har någon vanlig linje", speciellt då man kämpar med något tufft. Och det tror jag din mamma förstår också =)

humör är till för att svängas moa!!!! keep up your GOOD work! kram/s

hej.. fint moa, jag ändrar och grejar! Kram P

Hello you!

Nu är svaren från frågestunden uppe! :]

http://lydiajosefine.blogg.se/2010/june/utkast-juni-1-2010.html



Kramen!



PS. Det är MER än okej att ha lite sämre stunder ibland! Huvudsaken är att man tar sig upp igen, och det tror jag du kommer fixa galant :] Styrkekram!

Din jäkla tonåring!;)

När jag gick högstadiet kunde jag och mamma stå i varsin ände av köket och skrika, eller jag skrek i alla fall.. Jag kunde bli så obegripligt arg över småsaker och sedan få så sjukt dåligt samvete för att jag behandlade de jag älskade mest sämst. Sorgligt nog är det så, för vi vet att vår familj aldrig lämnar oss, och därför kan vi skrika på dem när det inte går mer.

Steget mellan att ha dåligt samvete och be om ursäkt kan vara långt. Det dåliga samvetet hamnar liksom i vägen och gör att ursäkten fastnar i halsen vilket bara spär på det dåliga samvetet och känslan av att idag är dagen som jorden går under. Men med familjen behövs inte alltid ursäkter. Det är väl bara att inte vara långsint, krama sin tjatiga mor innerligt och förlåta sin syster hennes ologiska historier och vara glad en annan gång^^ (Spontana blombuketter plockade i skogen fungerar alltid för att sudda ut allt gammalt)En annan dag är det Fanny som tycker du är jordens mest korkade människa, då får du chansen att återgälda tjänsten och förlåta hennes ilska:)

Puss på sig!