Det är ett medvetet val att inte skriva så mycket om sjukdom och sånt som rör min ätstörning här i bloggen på ett tag. Jag vet egentligen inte varför, kanske för att det aldrig blir så pass positivt som jag vill ha det. Jag har kommit en jävulskt bra bit mot att bli frisk, men inte tillräckligt lång bit för att kunna räkna mig själv som frisk, det är ett tag kvar tills dess. Allt det som skulle kunna räknas som sjukt händer i min hjärna och i mina handlingar, det syns inte på mig om man inte vet om det men jag tar ändå fruktansvärt illa upp när folk frågar om jag verkligen är sjuk längre.

Jag skulle kunna berätta om det för de i min närhet, t.ex. klassen, men jag vill inte bli sedd som "hon den sjuka", men samtidigt är det konstigt att bara försöka beskriva det på bloggen, där vem som helst kan läsa det.

Jag står inför ett val, känns det som, hur vill ni ha det, mina kära läsare?