Jag, som hatade BUP mer än jag hatar leverpastej, palt och pölsa, längtar nu tills onsdagarna när det är grupp! Vi är sju toppentjejer som faktiskt kan stötta varandra, man blir mycket mer motiverad när man får höra att andra i nästan samma sits klarar en viss sak, då vill man också kunna klara det för att sedan skryta om det och få fin feedback nästa grupptillfälle.

Att det dessutom är bra behandlare och bra upplägg på DBT:n är bara plus!

Idag, som avslut lyssnade vi på "Nothing Compares 2 U" och skrev fina saker om den som satt till vänster om oss, jag fick detta;