Jag hade det jättetrevligt med Moa, vi cyklade ner till Gunsen och satt och svalkade fötterna tills det kom fiskar. Inte mys. Måste bara säga att det är så underbart att se hur Moa har ändrats, till det bättre, första gången vi sågs hade jag sond och vi som bara satt och pratade om ätstörningar, nästa gång gick vi runt, runt huset och pratade, berömde varandra för att den andra var så smal, när vi sågs... sist tror jag, hade jag precis tryckt i mig en biff och potatis, var gråtfärdig och satt och skakade benen upp och ner, upp och ner. Moa var lite friskare då, men man märkte att det fortfarande var en kamp. Eller justja, när vi var på stan, då kändes det bra, men nu, både hon och jag har kommit så långt! Bara till det bättre! Att sitta och prata killar istället för kalorier är stort för mig.

Nu ska jag utmana Ana lite till och fara och bada med Marika i Kurjan. Och usch vad jag tycker om att göra tvärtom anorexin, även om det inte skriker i mitt huvud gör jag det bara för att jag inte är mitt upp i ångesten just nu, jag kan inte förklara, men jag har inte ångest nu. Alltså är det lättare att utmana, det är ingen som skriker i mitt huvud just nu, det är därför jag kan skriva att jag älskar att utmana när jag egentligen tycker det är så jävla jobbigt. Jag har tänkt blogga om det här. Påminn mig så gör jag det!

Mitt fina linne är egentligen en klännig från H&M, shortsen är från Bikbok, skorna är från EuroSko, skärpet köptes på JC och väskan är från Accent.