Jag har tänkt på en sak, jag tycker min blogg är rätt knäpp faktiskt. Jag typ skriver lika oseriöst och knasigt som jag är, på riktigt, men samtidigt vill jag få in lite sjukdom, hur det känns och så, men samtidigt, om jag skriver för mycket sjukdom blir jag av med bloggen. Och så framstår jag som om jag vill stoltsera med att jag är sjuk, och så blir det säkert lite pro-ana över det hela, och jag vill inte lämna ut mig själv fullständigt. Men ändå, jag vill så gärna berätta för er hur det kändes, inuti, när jag skulle äta den där hamburgaren men det misslyckades, hemskt gärna vil jag få folk att verkligen förstå, förstå att det inte bara är att äta eller inte äta. Att det är så jävla mycket tankar som hindrar en i allt man gör, även om jag säkert uppträder som en frisk människa har jag mina beteenden, mina måsten. Jag vill verkligen berätta om dem, men jag vågar inte, inte för någon, för då får jag ju inte göra dem längre. Åh, haha, det här skulle jag inte ha skrivit, nu blev det sådär triggande igen.